SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
BOKBINDARE 3k~bin2dare, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. =. Anm. Som titel omedelbart före personnamn användes i talspr. vanl. den förkortade formen bokbindar.
Ordformer
(boka- Ärkeb. Abrahams räfst 140 (1596), Lex. Linc. (1640; under bibliopegus). boke- G. I:s reg. 24: 524 (1553), Consist. eccl. Abo. prot. 520 (1661), Schück Bibliogr. ant. 57 (i handl. fr. 1689: bokebindaregesällen). -binder G. I:s reg. 25: 13 (1555))
Etymologi
[fsv. bochabinder (Sthms stadsb. III. 2: 242 (1507)), motsv. d. bogbinder, holl. boekbinder, t. buchbinder, eng. bookbinder]
person som binder l., vanl., som har till yrke att binda (se BINDA, v. 6) böcker; i ä. tid idkade bokbindarna äfv. bokhandel. Bokbindar(e), i skriftspr. äfv. bokbindaren A. Booktryckiaren .. Trycker .. Böcker, och fåår (dvs. lämnar) .. them åth bookbindaren, at inbindas. Schroderus Comenius 748 (1639). Bookförare och Bookbindare som bookhandel drijfwa, medh in och utrijkes böcker. O. Laurelius (1659) i KOF II. 1: 472. (År 1630) fingo bokbindare uteslutande rätt att försälja inbundna Svenska böcker. Rydin Yttr.-frihet 126 (1859).
Ssgr: BOKBINDAR- l. (förr vanl.) BOKBINDARE-ARBETE~020, äfv. ~200. särsk. konkret. K. bref 17 dec. 1720, s. A 1 b.
-BOD. (förr) Helsingius (1587). DA 1824, nr 30, s. 4.
-FERNISSA~020, äfv. ~200. Almström Handelsvar. 424 (1845).
-GESÄLL. Bidr. t. Åbo hist. I. 11—12: 186 (1676).
-GULD. visst slags bladguld. Wallerius Min. 462 (1747).
-KLISTER. Lind (1749; under buchbinder-pappe).
-KONST(EN). Swedenborg Opera de reb. nat. 1: 202 (1709).
-LÄRFT. för bokband afsedt lärft. PT 1892, nr 209 A, s. 1.
-LÄRLING.
-MÄRKE. på bokpärm(s innersida) o. d. fäst märke som angifver hvem som bundit boken m. m. J. Rudbeck i Fataburen 1911, s. 143.
-MÄSTARE.
-PAPP. Linné Beskr. ö. stenr. 35 (c. 1747).
-PRESS. press hvarmed de falsade o. på hvarandra lagda arken hopklämmas. Flintberg Borg. förm. 181 (1786).
-REDSKAP~20, äfv. ~02. Växiö rådstur. prot. 1661, s. 46.
-SKRÅ. (förr) K. bref 17 dec. 1720, s. A 1 b.
-SKYLT.
-SPÅN. bokspån (se d. o. sp. 3751). Lind (1749; under buchbinder-späne).
-STÅND. SP 1779, s. 1150.
-STÄMPEL. stämpel hvarmed sirater pressas på bokryggar, bokpärmar m. m. Dalin (1850).
-VERKSTAD~20, äfv. ~02. —
-YRKE(T).
-ÅLDERMAN~200 l. ~002. (förr). —
-ÄMBETE~020, äfv. ~200.
1) (†) bokbindaryrke. Denne .. Petrus .. haffwer .. lärt sigh bookbindare embetet. Växiö domk. akt. 1650, nr 8.
2) (förr) bokbindarskrå. Wåre trogne undersåtare af Bokbindare Ämbetet. K. bref 17 dec. 1720, s. A 2 a.
Spoiler title
Spoiler content