publicerad: 1918
BOKTRYCKARE bω3k~tryk2are, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(bok- Helsingius F 3 a (1587) osv. boka- Schück Bokh. 27 (i handl. fr. 1604). boke- RA 3: 224 (1593), Siam Titelbl. (1675). — -iare Helsingius F 3 a (1587), Swedberg Schibb. 165 (1716). -are Klemming o. Nordin Sv. boktr.-h. 153 (i handl. fr. 1584: boktrykere), Därs. 158 (i handl. fr. c. 1604) osv. -er N. av. 6 nov. 1657, s. 8)
Etymologi
[fsv. bokathrykkiare, motsv. d. bogtrykker, holl. boekdrukker, t. buchdrucker]
1) person som drifver boktryckerirörelse; i sht förr äfv.: föreståndare för ett boktryckeri; i sht förr äfv. om arbetare i tryckeri, typograf. Klemming o. Nordin Sv. boktr.-h. 153 (i handl. fr. 1584). Boktryckiaren, som taar vth trycken vhr Kasterna, sättier them tilhoopa, haar them vnder Pressen, trycker (prentar) Böcker. Schroderus Comenius 748 (1639). 1483 nedsatte sig den förste Boktryckare i Stockholm, Johan Snell benämd. Dalin Hist. 2: 804 (1750). Å hvarje Skrift varde Boktryckarens namn, trycknings-orten och årtalet utsatte. Tryckfr.-förordn. 1812, 1: 10. Tre komma vanligen väl öfverens: boktryckare, bokbindare och bokhandlare. Sv. ordspråksb. 88 (1865). De första boktryckarna, som alltid äfven voro sina egna stilgjutare, tjenstgjorde tillika som förläggare och säljare, mången gång äfven som författare af sina tryckalster. Uppf. b. 1: 547 (1873). — jfr AKADEMI-, GYMNASIE-, UNIVERSTITETS-BOKTRYCKARE m. fl.
2) [namnet är en öfversättning af det af Linné gifna lat. artnamnet typographus o. beror därpå att skalbaggens larv gör gångar i träd mellan bark o. ved hvilka ofta likna skrift] Boktryckaren eller Allmänna Trädborraren (Bostrichus Typographus, Fabr.). Dahlbom Skand. insekt. 75 (1837). 1 Brehm III. 2: 33 (1876).
Ssgr (till 1; jfr ssgrna med BOKTRYCKERI): BOKTRYCKAR- l. (förr vanl.) BOKTRYCKARE-BOLL. (förr) med skinn öfverdragen o. med handtag försedd boll l. dyna, medelst hvilken trycksvärtan anbragtes på stilen; färgboll, boll. Lind (1749; under ball). Öhrlander o. Leffler (1852). —
-DRÄNG. (†) boktryckarlärling l. -gesäll, typograf. Thyselius Handl. lärov. 2: 38 (1625). Lind (1749; under cornut). —
-FIRMA. —
-FÖRENING. Den år 1893 stiftade ”allmänna svenska boktryckareföreningen”. Hagman Sv:s grundlag. 545 (1902). —
-GESÄLL. (förr) Klemming o. Nordin Sv. boktr.-h. 169 (i handl. fr. 1670). Emedan Boktryckare-Gesäller idka en fri konst och dageligen umgå med böcker och skrifter, så böra de ock billigt föregå andra uti goda seder och ärbart lefverne. Publ. handl. 5: 3300 (1752). —
-KONST(EN). Dryselius Monarchsp. 403 (1691). I Sverige infördes boktryckarekonsten af kringresande tyskar. Nordin Boktr. 14 (1881). Då vi tala om boktryckarekonstens uppfinning innefattas deri stilgjutning, sättning och tryckning i press. Klemming o. Nordin Sv. boktr.-h. 8 (1883). Först reformationen skulle äfven i Sverige sätta fart i boktryckarkonsten. Schück Bokh. 6 (1900). —
-MÄRKE. Klemming o. Nordin Sv. boktr.-h. 17 (1883). Under de senare åren har man .. börjat ånyo använda konstnärligt tecknade emblemer som förläggar- och äfven boktryckarmärke. 2 Uppf. b. 10: 177 (1906). —
-SIGNET. boktryckarmärke. Boktryckarsigneten, med hvilka olika tryckerier tecknade sina alster å titelbladen eller i slutet af böckerna. C. Eichhorn i 1 Minnen fr. Nord. mus. V. 3: 3 (1884). A. Sjögren i Nord. boktr.-konst 1907, s. 91. —
-SOCIETET. = BOKTRYCKERI-SOCIETET. Reglemente för Boktryckare Societeten i Stockholm. Benzelstierna Cens.-journ. 103 (1739). —
-STIL. till sättning o. tryckning använda typer, stil. Lind (1749; under druck-schrifften). Så länge Palmblad har .. boktryckarestilar qvar. Tegnér 5: 144 (1818). —
-SVÄRTA. trycksvärta. Scherping Cober 2: 281 (”182”) (1737). Boktryckarsvärtan, som begagnas till tryck af böcker, litografier, kopparstick m. m., är endast en mycket tjock, hastigt intorkande oljfernissa, som man uppblandat med sot, kimrök m. m. Uppf. b. 5: 413 (1874). —
-VAPEN. af boktryckare användt heraldiskt märke. Klemming o. Nordin Sv. boktr.-h. 20 (1883). 2 NF (1905).
Spoiler title
Spoiler content