[af sp. bolero. Formen volero beror på det v-liknande uttalet af sp. b]
1) spansk nationaldans i 3/4 takt som dansas under pantomimiska åtbörder, sång o. knäppning med kastanjetter samt oftast ackompanjeras på cittra l. flera instrument; äfv. om musiken l. sångmelodien till denna dans. Uti Volero är vällusten likasom med flor utaf anständigheten betäckt. Agrell Maroco 1: 621(1796). Den Bolero, som sjunges af Clorinda i sista Scenen af andra Akten (i Cendrillon), har en varm Italiensk kolorit. Polyfem III. 29: 3(1811). (Grefven) ville nödvändigt dansa en bolero eller fandango med Rosina. Knorring Axel 2: 74(1836). Jag spelade upp en bolero. Wetterbergh Samh. kärna 1: 98(1857). Norman Mus. upps. 193(1888).
2) [utveckladt ur 1; benämningen öfverflyttad från dansen till det klädesplagg hvari man sett den dansas; möjl. ellips af BOLERO-JACKA] ett slags kort, åtsittande damjacka af spansk modell. Den dammgrå boleron slöt sig tätt efter den smidiga flickbysten. Kuylenstierna Beroende 39(1898). Under nittiotalet lånade man boleron från spanjorerna. Kleen Kvinnor 240(1910).
Ssg: (jfr 2) BOLERO-JACKA. En modell, hvilken fortfarande är ovanligt omtyckt, är bolero-jackan. SD(L) 1904, nr 247, s. 5.
