publicerad: 1918
BOLERSKA bω3lerska2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. bolerske]
1) otuktig, lösaktig kvinna. Diäcknakarin (är) .. en bolerska, en signerska. Ärkeb. Abrahams räfst 169 (1596). På oförskämde, (Skamlöse) Bolerskor, (hoorkonor, kåkhoror) inbrännas Brännemärcken medh swedjern. Schroderus Comenius 669 (1639). Sv. mag. 1766, s. 443.
2) älskarinna, mätress, frilla. Var. rer. 11 (1538). Påwen förbiuder sinom Clerkom Echtenskapet, och tillåter them Bolerskor. Baazius Upp. 152 a (1629). Scherping Cober 2: 26 (1737).
Spoiler title
Spoiler content