SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1918  
BOMMA bωm3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, BOMNING; -ARE.
Etymologi
[afl. af BOM, sbst.1; jfr d. bomme, holl. boomen, t. bäumen, eng. beam, v.]
1) till BOM, sbst.1 2 a β.
a) [jfr motsv. anv. i holl.] (mindre br.) stänga (port o. d.) medelst bom(mar), lägga för bommen l. bommarna, bomma igen, bomma till, bomma för; äfv. allmännare: stänga väl. Ehrencrona (c. 1730). Boma, rigla. Serenius (1734; under bar, v.). Porten är bomad. Tessin Bref 2: 302 (1755). Han (hade) funnit alla ingångar till huset bommade. Rydberg Frib. 297 (1857). En bommad villa. Heidenstam Alienus 1: 10 (1892). Karlfeldt Fl. o. Bell. 15 (1916, 1918).
b) (tillf.) medelst bom(mar) innestänga, innestänga bakom lås o. bom. Då jag er bommad tänker / I det värsta fängelse. Envallsson Arrest. 5 (1799). — bildl. Bak natt och grus, / sin djupaste längtan bomma. Vetterlund I dagens stunder 152 (1893, 1896).
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] väfn. till BOM, sbst.1 2 d: vinda (varp) på en väfstols garnbom, svepa. Kjättingen .. Bomas, trädes i skjed. Rothof Hush. 124 (1762). Bomningen är varpens likformiga fördelning och upplindning på garnbommen. Uppf. b. 6: 431 (1874).
3) [jfr motsv. anv. i sv. dial. (Smål., Bohuslän)] (i Götal. o. Sveal., bygdemålsfärgadt, mindre br.) till BOM, sbst.1 3: bobina (se d. o. 2). Flickan .. lagade till väf, och begynte bomma, och varpa, och svepa. Sv. folks. 435 (1849). Hedenstierna Durm. 2 (1892).
Särskilda förbindelser:
BOMMA FÖR 10 4, förr äfv. FÖRE. till 1 a: lägga bom(mar) för, stänga medelst bom(mar). Dähnert (1784). Mellin Nov. 2: 24 (1831, 1867). Romarne brukade nattetid stänga sina dörrar med en träbalk eller bom, alldeles som man äfven i våra dagar någon gång plägar bomma för sina portar. Arb. bok 206 (1887). — jfr FÖRBOMMA.
BOMMA IGEN 10 04. till 1 a: stänga medelst bom(mar); äfv. allmännare: stänga väl, stänga igen. J. Hultman (c. 1734) i Handl. t. C. XII:s hist. 1: 82. (Skälmarna drogo) sig in om en järnport uti ett Stenhus och bommade porten efter sig igen. Dahlberg Lefn. 32 (c. 1755). Mannen (hade) banat sig väg uppför trappan till öfre däck och noggrannt bommat igen för de derunder varande. SDS 1900, nr 230, s. 2. Hon .. försökte (icke) bomma igen stugan. Lagerlöf Kejs. 67 (1914). — bildl.: tilltäppa, tillsluta. Personer .., som .. bomma igen sina öron och ögon för eftertankens, erfarenhetens och historiens lärdomar. Palmblad Norige 421 (1846). — jfr IGENBOMMA.
BOMMA IN 10 4. till 1 a: sätta inom lås o. bom, inspärra, instänga. C. V. A. Strandberg 3: 283 (1854). — jfr INBOMMA.
BOMMA TILL 10 4. till 1 a: stänga medelst bom(mar); äfv. allmännare: stänga (väl). Klippan bommar till din väg. Tegnér 1: 263 (1804). Sätern låg öfvergifven, dörrar och fönster hade man starkt bommat till. H. Kjellin i Sv. turistfören. årsskr. 1910, s. 248. — jfr TILLBOMMA.
BOMMA UPP 10 4. [jfr holl. opboomen, t. aufbäumen] till 2: uppvinda på garnbom. Den ena pigan hade nyss väft ner en väf, den andra nyss bommat upp en annan. Bremer Fam. H* 2: 254 (1831).
Ssgr: A: (2) BOM-KRONA. haspel på hvilken varpen uppvindas från varpan o. från hvilken den vid bomningen vindas på garnbommen. Ekenmark Handb. 13 (1820). —
-LÄSS, se sp. 3819. —
(2) -MASKIN. I större yllefabriker användes med fördel kombinerade lim-, tork- och bommaskiner. 2 Uppf. b. 8: 295 (1900).
B: (2) BOMNINGS-RODER. käpp l. spröta som instickes i bomlässet. Uppf. b. 6: 431 (1874). —
(2) -SKÄL. bomläss. Ekenmark Lärob. 46 (1847).
Spoiler title
Spoiler content