BONAPART bωn3apar2t, äfv. bon3- l. bå3-, l. 400, r.; best. -en.
Etymologi
[efter Napoleon I:s släktnamn Bonaparte]
(föga br.) spelt. femkortsspel hvari, enl. ett visst spelsätt, högsta budet (fem spel) kallas ”bonapart”; jfr DUNDRAPART.Topelius Dagb. 1: 38(1833). Bonaparte. Detta spel spelas med 36 kort (från och med ässet till och med sexan i hvarje färg) af 4, 3 eller 2 personer på samma sätt som knektpass. Lindskog Spelb. 237(1847).
