BONAPARTIST bωn1apartis4t l. bon1- l. bω1- l. bå1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. bonapartiste, afl. af Napoleon I:s släktnamn Bonaparte]
anhängare af den napoleonska dynastien; särsk.: person som är verksam för att en medlem af den napoleonska familjen skall bli härskare i Frankrike. Held o. Corvin Verldsh. IV. 1: 807(1852). AB 1890, nr 5, s. 3.
