BONVIVANG boŋ1vivaŋ4, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet bonvivant (stundom med pl. bonvivants), ngn gg äfv. på franskt sätt i två ord. — bongvivang (bång-) Blanche Bild. 1: 3 (1863), Backman)
Etymologi
[liksom dan. o. t. bonvivant, eng. bon-vivant, af fr. bon vivant, af bon, godt, bra (se BONG), o. vivant, p. pr. af vivre, lefva (jfr VIVÖR)]
manlig individ som älskar nöjen o. vällefnad, goddagspilt; ofta öfvergående i bet.: vivör. O. Strand i Öfn. af Sälsk. Vitterlek 3: 103 (1763). Efter historien .. är (Banér) känd som bonvivant, med biskopliga talenter för vin och fruntimmer. Tegnér 6: 318 (1837). Jag tycker .. om husmanskost och är inte någon läcker och kräsmagad bongvivang. Backman Reuter Bræsig 86 (1872). En bekymmerslös bonvivant, som lät skillingarna dansa toddy- och cambioborden rundt. Levertin Sv. gestalt. 223 (1903).
SAOB
