publicerad: 1919
BORAX bω4raks, äfv. bå4-, i Sveal. äfv. 32, r. (m. Sahlstedt, Lundell) ((†) n. Lind (1749)); best. -en.
Ordformer
(borax Forsius Min. 32 (c. 1613) osv. boras(s) Ordn. ö. sjötullen 1667, s. F 2 a, Wallerius Min. 189 (1747). boratz Oxenst. brefv. 11: 704 (1637). borras(s) Palmcron Sund. sp. 360 (1642), Oxenst. brefv. 11: 817 (1645), Wallerius Hydrol. 123 (1748))
Etymologi
[jfr ä. nt. borass, t. borax, meng. boras, eng. borax, fr. borax, ä. fr. borras, mlat. borac(um), borax; af arab. boraq (bauraq, buraq), salpeter, af pers. borah]
borsyrans natriumsalt, natriumtetraborat, borsyradt natron; jfr TINKAL. Ren, raffinerad borax. Rå, naturlig, oren borax. Oxenst. brefv. 11: 704 (1637). Borax är et crystalliserat mineral-lutsalt, som tilverkas af rå borax eller så kallad Tinkal, hvilken upgräfves ur jorden uti Orienten eller China. G. Brandt i VetAH 1756, s. 182. Boraxen .. användes till lödningar, smältningar och andra kemiskt tekniska ändamål. A. Sjögren Min. 186 (1865). En stor del af handelns borax beredes af toscansk borsyra och soda. Cleve Kem. handlex. (1883). Borax .. förekommer .. isynnerhet i den s. k. Boraxsjön i Nevada. Rosenberg Kemi 384 (1888). — jfr STRÖBORAX.
Ssgr: BORAX-DOSA. bleckdosa med pip hvarur borax utströs öfver metallstycken som skola hoplödas. Almroth Karmarsch 441 (1839). —
-GLAS. en färglös, glasliknande massa som erhålles, då borax smältes vid glödgningshetta. Wallerius Chem. phys. II. 1—2: 128 (1765). Hj. Sjögren Min. 189 (1880). —
-KRISTALL. (Tinkal) består af en fettma, hvari Borax Crystaller ligga invecklade. Cronstedt Min. 128 (1758). —
-VINSTEN ~vi2nsten, äfv. ~02. [jfr t. boraxweinstein] farm. urindrifvande l. (intaget i större doser) laxerande preparat af borax o. vinsten. Berzelius Kemi 1: 443 (1808).
Spoiler title
Spoiler content