SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
BORG, adj.
Etymologi
[sv. dial. borg, börg, motsv. nor. dial. byrg, isl. birgr, stambesläktadt med BÄRGA]
(†) duglig, kraftig, rask, hurtig. Aurivillius Cog. 40 (1693). Hernösands domk. prot. 1693, s. 29. En borger yngling, ein flincker Jüngling. Han kan svara borgt, er weiss hurtig zu antworten. Lind (1749). jfr GIFTES-BORG. — särsk. i uttr. bägges borg, beredd till bådadera, lika nöjd, likgiltig; jfr BOGEN, p. adj.1 2. Jag är lika nögd eller bägges-borg. Lind (1749; under gleich-gültig).
Spoiler title
Spoiler content