SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
BORSTBINDARE bor3st~bin2dare, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[efter t. bürstenbinder; jfr d. børstenbinder]
person som har till yrke att tillverka (binda) borstar o. d. Lind (1738). P. J. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 32. A. Raphael i Ekon. samh. 2: 299 (1897). — särsk.
a) [liksom motsv. uttr. i d. efter t. wie ein bürstenbinder saufen, eg. en ordlek i anslutning till bürsten, dricka, festa, rumla] (hvard.) i uttr. supa som en borstbindare o. d., supa omåttligt. Champagnevin i öfverflöd upptogs. Vi söpo som borstbindare. Tersmeden Mem. 2: 20 (1734). En gammal hvithårig kapten drack som en borstbindare. Bergman V. sm. skr. 238 (1851). [jfr t. wie ein bürstenbinder schimpfen; bildadt efter föreg. uttr.] (hvard.) i uttr. ljuga, svärja som en borstbindare o. d. Almqvist (1844). Ljuga, skräfla .., gå på som en borstbindare, d. v. s. öfverdrifvet, öfvermåttan, med yttersta häftighet. Dalin (1850). Lektor Z. .. hade den betänkliga ovanan att svära som en borstbindare, när han blef arg. Ödman Vår- o. sommard. 1: 42 (1884, 1887).
b) [anv. säkerl. beroende på de under a anförda uttr.] (numera föga br.) i utvidgad anv. ss. beteckning för en ohyfsad o. okultiverad l. brutal o. hänsynslös person. Herr Th. Petre är en otuktad borstbindare, som ej har aktning för någon menniskas öfvertygelse. Stenhammar Riksd. 1: 121 (1834). En veritabel borstbindare. Nyblom Ett år i söd. 114 (1883).
Ssgr: BORSTBINDAR- l. (förr vanl.) BORSTBINDARE-ARBETE~020, äfv. ~200. äfv. konkret. Sundelius Norrköp. minne 104 (1798; enl. handl. fr. 1778).
-GESÄLL.
-VERKSTAD. borstbinderiverkstad. —
-ÅLDERMAN~200 l. ~102. (förr) ålderman i borstbindarämbetet. Runemarck Vägv. gm Sthm 132 (1790).
-ÄMBETE~020, äfv. ~200. (förr) borstbindarnas skrå. G. Upmark i Meddel. fr. Nord. mus. 1901, s. 260.
Spoiler title
Spoiler content