SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BORTFALL bor3t~fal2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till FALLA BORT l. BORTFALLA]
bortfallande.
1) motsv. BORTFALLA 1. Såren, som uppkommit efter rufvornas bortfall. Lundberg Husdj. sjukd. 481 (1868).
2) motsv. BORTFALLA 2: upphörande, försvinnande. Bortfallet af sköldkörtelns funktion. Hygiea 1895, 2: 629. Mytens fromme hjälte .. blir genom det religiösa momentets bortfall knapt annat än en tilltagsen lyckoriddare. Schück VLittH 1: 263 (1899). Detta fullständiga bortfall af talförmågan. K. Petrén i Lärob. i intern. med. 2: 87 (1916). — särsk. språkv. motsv. BORTFALLA 2 slutet, om elimination af språkljud osv. (ss. afäresis, synkope, apokope, elision). Genom gutturalens bortfall. Richert Kons. ljudl. 351 (1866). Dissimilatoriskt bortfall af en hel stafvelse. Noreen Vårt spr. 3: 31 (1905). jfr KONSONANT-, ÄNDELSE-BORTFALL m. fl.
Spoiler title
Spoiler content