SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BORTGÅNG bor3t~goŋ2, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[fsv. bortganger]
1) (numera föga br.) motsv. BORTGÅ 1: bortgående. Schroderus Dict. 68 (c. 1638). Njut nöjet att se alla goda anleten ljusna i din närvaro, och mulna vid din bortgång. Lehnberg Pred. 2: 340 (c. 1800). Krigsrätt hölls .. för oloflig bortgång från tjenst. SD(L) 1897, nr 162, s. 2.
2) (†; jfr dock a o. b) motsv. BORTGÅ 2: bortfärd, bortresa, affärd, afresa. Jungfru Anna Gripenflychts bortgång till Stockholm. Rydelius Vitt. 118 (c. 1710). Flyttfoglarnas ankomst och bårtgång. VetAH 1763, s. 257. Vid Svenska Flottans bortgång. Lagerbring 1 Hist. 1: 260 (1769). Kellgren 2: 233 (1780). jfr: En ny hvälfning i staten föranledde hans bortgång till ett annat län. Franzén Minnest. 3: 219 (1834). — särsk.
a) (fullt br.) motsv. BORTGÅ 2 a: hädanfärd, död. Dahlstierna Kunga skald O 2 a (1698). Vi .. önske oss nåd att så tänka på vår egen förestående bortgång, att, när döden kallar oss, vi må vara beredde till en salig hädanfärd. Handb. 1811, s. 9. Hennes bortgång är ett hårdt slag för den efterlefvande maken. PT 1906, nr 121 A, s. 3.
b) (fullt br.) motsv. BORTGÅ 1 c: afgång. Det utvecklade värmet .. finner sin bortgång mera hindrad af en tjock än tunn tegelmur. VetAH 1815, s. 63. Värme befordrar gasens bortgång. Nyblæus Pharm. 340 (1846). jfr: Jag har aldrig trodt, at Sverige sedan Syndaflodens bortgång helt och hållit legat under vatn. Dalin Hist. 2: Föret. 5 (1750).
3) (föga br.; jfr dock a) motsv. BORTGÅ 3: försvinnande; upphörande. — särsk.
a) (mindre br.) motsv. BORTGÅ 3 a: försvinnande; smältning. Isens bortgång. VetAH 1782, s. 162.
b) (†) motsv. BORTGÅ 3 b: förlust. Finlands bortgång. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 97 (1808).
c) motsv. BORTGÅ 3 c: förflytande; flykt. Snart flygta kärlekens och nöjets rosendagar. / En usling deras bortgång klagar. Stagnelius (SVS) 3: 128 (1822).
Spoiler title
Spoiler content