1) prep.: på andra sidan (om), hinsides (om); stundom, när det är fråga om skymmande föremål, öfvergående i bet.: bakom. Sahlstedt(1773). Det ler bortom hafven / Mot fogeln en strand. Stagnelius (SVS) 2: 437(c. 1820). Skyttegården är belägen där bortom dungen. Rydberg Vap. 273(1891). — i öfverförd l. bildl. anv. Han bor bortom all ära och redlighet, dvs. i en aflägsen afkrok. En rättvis dom, J bortom grafven finnen. Leopold 2: 137(1801, 1815). Med anor bortom korstågen. Högberg Late Jim 43(1909). I sanning en skön realpolitik .. vars synförmåga icke sträcker sig bortom den egna husknuten. Hedin Andra varn. 37(1914).
2) adv.
a) i sht i förb. med där l. här: (där resp. här) på andra sidan; där (här) borta. På sluttningen, här bortom, står min stuga. Atterbom LÖ 2: 317(1827). Den uppslagna vagnskuren inramade det långa perspektivet af min väg med dynerna bortom. Hultenberg Fairless 44(1919).
b) (†) ungefär, bortåt. Så bortom. Almqvist(1844). Dalin(1850; angifvet ss. mindre br.).
Ssgr (till 1): BORTOM-HAFS, adv. [jfr fr. outremer samt ÖSTAN-HAFS m. fl.] Upptäcktsfärderna och landvinningarna bortomhavs. Nordenstreng Eur. män. 72(1917). —
-HAFS-BESITTNING. transmarin besittning. Européernas bortomhafsbesittningar. Högberg Late Jim 264(1909). —
