publicerad: 1921
BORTTAGA bor3t~ta2ga, v. -er, -tog, -togo, -tagit, -tagen. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NING (jfr anm. under BORTTAGELSE); jfr BORTTAGEN.
Etymologi
[fsv. borttaka]
1) till BORT 1: aflägsna (ngn l. ngt) från sin plats, föra bort, bortskaffa, taga bort; numera blott om föremål, kroppsdel l. dyl. (jfr dock slutet). (Han) borttoogh alla the affgudhar som hans fädher giordt hadhe. 1 Kon. 15: 12 (Bib. 1541). (Barbarossa) wardt .. vthaf flodens snella och häftiga strömande .. borttagen, och kom således om halsen. Schroderus Sleidanus 169 (1610). En (af sjöröfvarnas kulor) borttog hufvudet af vår Capitain. Humbla Landcr. 261 (1740). — särsk. (i religiöst spr.) om upptagande från jorden (till himlen). Genom trona wort Enoc borttaghen, så ath han icke skulle see dödhen. Ebr. 11: 5 (NT 1526). E. H. Tegnér i UVTF 12: 106 (1875).
2) (numera mindre br.) till BORT 1: lägga hand på (ngt), bemäktiga sig (ngt), eröfra, röfva, stjäla, bortsnappa, taga (bort). GR 1: 52 (1523). Swebilius Cat. 3 (1744). Österrike och Brandenburg måste åt Sverge återlemna hela det borttagna Pommern. Fryxell Ber. 13: 44 (1846). Gud förbjuder oss att borttaga .. vår nästas penningar och egodelar. Kat. 1878, nr 60. — särsk. (numera knappast br.) om tillfångatagande af fiende l. intagande af fästning. N. Av. 11 dec. 1656, s. 4. Jag hade trodt, .. at en befäst stad aldrig kan borttagas utan igenom formel belägring. Höpken 2: 466 (1758). Jag skrämdes, det jag skulle möta fienden och blifva borttagen. G. H. Jägerhorn (c. 1820) i HA 8: 139.
3) till BORT 2: bringa att försvinna, utplåna, uttaga, taga bort (fläckar, förorening o. d.); om läkemedel o. d.: aflägsna l. taga bort (sjukdomsämne, värk osv.). Medel att borttaga fläckar. Tob. com. D 2 b (1550). Plåster .. och pålagde saker, borttagha icke wärcken, vthan lindran. Schroderus Comenius 791 (1639). Miniaturskolan 11 (1784). Ett .. qvicksilfversalt, som icke kan borttagas genom den noggrannaste tvättning. Berzelius Kemi 2: 358 (1812). Bränd Alun, att borttaga svallkött i sår. Hartman Husläk. 425 (1828).
4) i mer l. mindre bildl. anv. af 1 o. 3: aflägsna, utplåna, taga bort. Ett obehag som lätt kan borttagas. Det är skada att middagståget är borttaget i år. Sy, gudz lamb som borttager werldennes synd. Joh. 1: 29 (NT 1526). Ett bananasträd .. borttog utsigten. Palmblad Nov. 3: 82 (1817, 1841). (Han) räckte .. henne sin hand med ett uttryck, som .. genast borttog all förlägenhet dem emellan. Bremer Fad. o. dott. 158 (1858). Bevillningen .. på utlånade kapital borttogs. Malmström Hist. 4: 64 (1874). — särsk.
a) (numera mindre br.) om döden, sjukdom l. dyl.: bortrycka, bringa om lifvet. P. P. Gothus Underv. G 6 b (1590). En så häftig smittosam Siukdom, at den i Sverige borttog vid pass en trediedel af dess Inbyggare. Dalin Hist. 2: 393 (1750). Ritterberg Sallustius 95 (1832).
b) (numera mindre br.) med afs. på tid l. rum (utrymme): upptaga, taga i anspråk. Onyttiga beläther, som rummet i kyrkiona borttaga, skola afskaffas. RA 3: 57 (1593). Ekman Siönödzlöffte 534 (1680). Mycket jord borttages af skog, sjöar och moras. Palmblad Lärob. i geogr. 159 (1835). En upprifven bro, hvars iståndsättande borttog 3 timmar. Malmström Hist. 2: 314 (1863).
c) med afs. på ljud o. d.: förtaga. En ovanligt häftig storm, hvars dån skulle borttagit allt ljud af den tillämnade striden. Fryxell Ber. 7: 80 (1838).
5) (†) till BORT 1, 2 (a), om sjukdom o. d.: (alldeles) taga bort krafterna från (ngn l. en kroppsdel hos ngn), göra vanmäktig, fördärfva; jfr BORTTAGEN o. BORTTAGENHET I. Är thet så, at Menniskian förmercker, at hon förhardt är borttaghen medh Pestilentzie, så skal hon (osv.). Berchelt Pest. ors. C 2 b (1589). En lång och oerhördt plågsam sjukdom, som i det närmaste borttagit mig både till själ och kropp. I. R. Blom (1825) i Tegnérs ppr 229.
BORTTAGBARHET, r. l. f. —
BORTTAGLIGHET, r. l. f. (mindre br.).
Spoiler title
Spoiler content