SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BORTVÄNDHET bor3tvänd~he2t, äfv. 3~20, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara bortvänd. Den genom den första menniskan i menskligheten införda bortvändheten från Gud. Wikner Pred. 19 (1866). En viss bortvändhet från det verkliga, från det i drömmarens ögon ointressanta lifvet. Wirsén i PT 1896, nr 118, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content