SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BORTVÄNDA bor3t~vän2da, v. -er, -vände, -vändt, -vänd; se för öfr. VÄNDA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. bortvända, tr. o. refl.; till BORT 1 (c)]
— jfr VÄNDA BORT samt anm. sp. 3992.
1) vända (ngt) bort (från den egentliga l. rätta l. förut följda riktningen l. från ett föremål); leda bort. Han .. bortvände sine ögon betagen af fasa och medlidande. Ehrenadler Tel. 695 (1723). Om .. dessa (elektriska) vågor .. kunde bortvändas från sin väg och hindras från att träffa tråden. TT 1890, s. 32. — bildl. Then stora werldennes hoop som sijn ögon och öron bortwenda ifrå migh och mitt Euangelium. P. Erici Musæus 2: 241 a (1582). Låtom oss bortvända våra tankar från dessa sorgliga ämnen! Palmblad Nov. 1: 163 (1840). (†) (Gud) bortwender the sanferdighas leppar. Job 12: 20 (Bib. 1541; Luther: wendet weg; Bib. 1917: berövar målet).
2) refl.: vända sig bort (från ngn l. ngt); i sht bildl. o. därvid i p. pf. bortvänd från ngn l. ngt ofta närmande sig adjektivisk anv.; jfr AFVÄNDA I 3 b β. (Afguderi) skeer så offta Menniskian bortwender sigh ifrå Herranom Gudi, och tilbeder någon annan. P. J. Gothus Helg. E 1 a (1593). De ifrån Gud alldeles bortvända, som lefva i uppenbara laster och brott. Franzén Pred. 4: 289 (1844). (Perseus) afhögg .., bortvänd, gorgonens hufvud. NF 12: 1073 (1888). — (†) om en krigshärs rörelser. Fienden hade sigh allreda ther ifrån åter bortwendt och Weichselen passerat. N. Av. 13 mars 1656, nr 2, Bil. s. 2.
3) (numera bl. ngn gg i bildl. anv.) taga bort, aflägsna; afvända. Therföre wil iagh tagha mitt korn och most igen j sinom tijdh, och bortwenda mina vll och lijn. Hos. 2: 9 (Bib. 1541; Luther: entwenden; Bib. 1917: taga bort). The höllo ena meenligha (dvs. gemensam) böön, at then barmhertighe Gudh sina wredhe .. bortwenda wille. 2 Mack. 8: 29 (Därs.). Bårtvända många olyckor. Hasselquist Resa 83 (1750). Runeberg 4: 35 (1857).
4) [jfr motsv. anv. af FÖRVÄNDA] (†) förbruka, förslösa; förskingra. VRP 1634, s. 521. Dhet goda hon af sin fader bekom (har hon) aldeeles förslösat och bortwändt. VDAkt 1663, nr 303. Slöserij och bodrägt, ther medh hon alt wårt huussgeråd försatt och bortwändt haffuer. VDArk 1676, s. 58.
5) (mindre br.) förtyda, förvända, vända bort (meningen, ngns ord l. dyl.). Lindfors (1815; med hänv. till förtyda). Kindblad (1868).
6) (†) intr.: vika l. gå bort. Du skal med skam bortvända. Liljestråle Kempis 125 (1798).
Spoiler title
Spoiler content