SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BOSKILLNAD 3~ʃil2nad, r. l. m. (f. Dähnert (1784), Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
jur. (rättslig) åtgärd hvarigm egendomsgemenskapen i ett bo upphäfves; särsk. om upphäfvandet af egendomsgemenskap mellan äkta makar. Söka, döma till, vinna boskillnad. 2 RARP 3: 515 (1723). Huru förhålles om giöres boskillnad eller rifves bolag för (dvs. före) Stämmodag. Drysell 32 (1728). Underhåll som gifves en hustru vid boskilnad. Serenius (1734; under separate). Endera makan söker och erhåller boskilnad, på det att dess egendom icke må komma, att häfta för den andra makans gäld. Schrevelius Civilr. 3: 68 (1849). Björling Civilr. 250 (1910). — bildl. Den klassiska forntiden .. gjorde icke så sträng boskilnad mellan saga och historia. Genberg V. skr. 1: 112 (1872). Boskilnaden mellan kyrka och stat. Forssell Stud. 1: 393 (1875).
Ssgr: BOSKILLNADS-ANSÖKAN~020. Lunds veckobl. 1887, nr 67, s. 1.
-ANSÖKNING~020. DA 1808, nr 37, s. 3.
-DOM. Winroth Civilr. 2: 534 (1901).
-MÅL. RB 25: 14 (Lag 1734). Domar uti Boskilnads- och Concursmålen imellan .. (N. N.) och dess hustru samt Borgenärer. GT 1788, nr 124, s. 4.
-SÖKANDE, p. adj. Det gods, som den Boskilnadssökande vill afträda eller undanskifta. Schrevelius Civilr. 537 (1853).
-TVIST. Olivecrona Lagb. gift. 168 (1851).
Spoiler title
Spoiler content