SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
BOSSIG bos3ig2, adj. -are.
Ordformer
(båsig U. Hiärne, Carlén Ensl. 1: 95 (1846))
Etymologi
[jfr sv. dial. båsuger, båsot, båssi, nor. dial. bosutt; afledn. af BOSS, sbst.1]
(numera mindre br.) nedskräpad med boss, full med boss; skräpig. Hans rum såg bossigt och osnyggt ut. Wetterbergh Past. 72 (1845). Disponenten .. skämdes inte för en bossig blus. Hülphers Ångermanl. 38 (1900). jfr: Måssiga, båsiga tallar. U. Hiärne Vitt. 165 (1665).
Spoiler title
Spoiler content