[af nt. l. holl. bot l. t. bott; sannol. eg. samma ord som BOTTER]
(†) sjöt. tåg, tågända; i fråga om ankartåg; särsk. i förb. fira, gifva, sticka bott, släppa efter på (ankar)tåget. (Man skall) altijd gifwa (ankar-)Tåuget en Famn mindre both än som Watnet diup är, på det när Tåuget törnar op wed Betingen, man då i sachta maak kan låta Anckret grijpa Botn. Rosenfeldt Tourville 51(1698). När så mycket both af det första Anckartåuget är stucket at det andra Anckret falla skal. Därs. Fyra (dvs. fira) both. Därs. 57.
SAOB
