BOTTA bot3a2, äfv. bωt3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. botta, bötta, butta; jfr nor. dial. butta, holl. botten; jfr PUTTA]
(i bygdemålsfärgadt spr.) stöta, knuffa.
Särskild förbindelse: BOTTA IKULL l. OMKULL 10 04. (Bocken) Stod .. där och passade på för att vid tillfälle botta ikull mig. Fröding E. skr. 2: 9 (1890).
