publicerad: 1921
BOUPPTECKNING bω3~uptek2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
uppteckning o. värdering af tillgångar o. skulder i ett bo, i sht vid dödsfall l. vid boskillnad l. konkurs l. dyl.; äfv. konkret: bouppteckningsinstrument, bouppteckningshandling; jfr BO-FÖRTECKNING, INVENTARIUM. Göra, förrätta bouppteckning. Bouppteckn. fr. Växiö 15 nov. 1748, s. 474 a. Palmén Jur. handb. 139 (1859). Vanligen inledes .. bouppteckningen med uppgift på den aflidnes efterlefvande maka och barn eller andra arfvingar. Björling Civilr. 305 (1910). — i öfverförd l. bildl. anv. A. Fick är .. i färd med att i sin stora ordbok upprätta ett fullständigt inventarium eller bouppteckning öfver det indo-europeiska urspråket. Verd. 1887, s. 221.
Ssgr: BOUPPTECKNINGS-ARFVODE~020. bouppteckningsförrättares arfvode. Bouptecknings Arfvode 1 procent af summa Jnventarii. Bouppteckn. fr. Växiö 1832. —
-ED. Schrevelius Civilpr. 480 (1853). (Vid) förhör inför Rätten eller Domaren (bör) .. gäldenären .. bouppteckningsed aflägga. SFS 1862, nr 51, s. 15. —
-FÖRRÄTTARE. Grubbe FörslSAOB (1852). De personer, som den efterlefvande maken och arfvingarna själfva vilja betro med (boupptecknings-)förrättningen, vanligen en i dylika göromål förfaren man (”bouppteckningsförrättaren”) och två värderingsmän. Björling Civilr. 305 (1910). —
-FÖRRÄTTNING. —
-INSTRUMENT. skriftlig handling innehållande (i laglig form affattad) redogörelse för tillgångar o. skulder i ett bo. AdP 1800, s. 556. Själfva bouppteckningshandlingen (”bouppteckningsinstrumentet”) uppsättes i 2 exemplar och undertecknas. Aldén Medb. 3: 27 (1885). —
-MAN. bouppteckningsförrättare. Bouppteckn. fr. Växiö 1797. Magistratens rättighet att förordna boupptecknings- och arfskiftesmän. SFS 1891, nr 16, s. 1. —
Spoiler title
Spoiler content