SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
BOXHORN bok4s~hω1rn l. 3~2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[af holl. bokshoorn, eg.: bockhorn; jfr d. bukshorn, t. bockshorn, eng. bucks horn]
(förr) sjöt. på krigsfartyg: i ena ändan krökt, bockhornsliknande bult i kanonlavett l. i skeppssidan (en på hvardera sidan om lavetten) afsedd för de taljor med hvilka kanonen sidoriktades; jfr HAK-BULT. Grundell Anl. t. artill. 1: 13 (c. 1695). Dalman Sjölex. (1765). NF (1878).
Spoiler title
Spoiler content