BRAVERA brave4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr BRAVAD.
Etymologi
[jfr d. bravere, holl. braveeren, t. bravieren, eng. brave; af fr. braver, afledn. af brave, tapper, af it. bravo (se BRAVO, interj.)]
1) (†) trotsa (ngn); utmana; jfr BRAVAD 1. Af Krijgh haar Siälen ingen nögd (dvs. tillfredsställelse), / Bravera Döden dagh för dagh, / På sidston tager intet lagh. Stiernhielm Lycks. 3(1650). (Grodan) undrade .. på mig, som en omätelig Jette, den hon braverade! Dalin Arg. 1: nr 21, s. 7(1733; uppl. 1754: trotsade). Ekbohrn(1868). — särsk. om krigsfolk o. d.: på utmanande sätt visa sig redo att bjuda fienden spetsen; uppträda utmanande för att injaga fruktan hos motståndaren; oftast abs. l. intr.; jfr BRAVAD 1slutet. OxBr. 5: 385(1625). ArkKrigsH 2: 571 (1632). Efter nu fienden således braverade, at man ei kunde annat tro, än han var fullhogsen til at lefverera bataille. Nordberg C. XII 1: 919(1740). Konungen i Danmark hade till äfventyrs ingen annan afsigt, än att låta se sig och bravera uti sjön. Hallenberg Hist. 4: 899(1794).
2) stoltsera; briljera; skryta, skrodera, skräfla; jfr BRAVAD 3. Schroderus Comenius 158(1639). Hwar Månadt får iagh klädning ny, / Ther med Braverar iagh om by. Chronander Surge E 2 b(1647). Hon brukar ju sällan juveler .. Det är som hon ville bravera för folk med sin vackra hy. Ristell Visitt. 16(1787). Den ”liberalism”, hvarmed de .. så gerna bravera. VL 1894, nr 255, s. 2.
