[jfr t. o. eng. brigantine, af fr. brigantin, af it. brigantino, sjöröfvarskepp (jfr span. bergantin), afledn. af brigante, röfvare]
1) (i fråga om ä. förh.) visst slags i sht i Medelhafvet använd mindre galär som framdrefs med åror o. segel. Dalman(1765). 2NF(1905).
2) sjöt. tvåmastadt mindre segelfartyg med förmasten i tre delar med märs o. rår, men stormasten i två delar utan märs o. rår, märssegelsskonert; förr stundom försedt med rår äfv. på stormasten (jfr SKONERT-BRIGG); i ä. tid äfv. om dyl. l. liknande fartyg användt ss. örlogsfartyg: örlogsbrigg. Jagh wil hällre sälja / Min gamla Brigantin, och migh ett fartyg kiöpa / Som vthi mindre siö medh liten wind kan löpa. Spegel GV 87(1705). UFlott. 2: 31(1904).
