SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
BRIDONG bridoŋ4, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrifvet bridon. bre- 17621881)
Etymologi
[af fr. bridon, afledn. af bride, betsel, af germ. urspr. (jfr fht. brittil, töm, eng. bridle, betsel, tygel); jfr fsv. bregþa, brigþa (se BRIGSLE o. FÖREBRÅ)]
visst slags betsel utan stänger. Förordn. 10/11 1756, s. B 2 a. Med stångbetsel är oftast förenad en undertrens, bridon, som liknar den vanliga trensen men saknar pannrem. Juhlin-Dannfelt 35 (1886). — jfr RID-BRIDONG.
Ssgr: A: BRIDONG-BETSEL. bridong. AntT 2: 86 (1869).
-BETT. Spak HbFältartill. 110 (1873). Bettet, som lägges i hästens mun, består af ett munstycke, hvilket i hvardera ändan är försedt med antingen en ring, bridongbett, eller en ring med parerstång, tränsbett, eller ock en sidstång med ringar, stångbett. 2NF 3: 167 (1904).
-GRIMMA. ArtillT 1887, s. 22.
-MUNSTYCKE~020. den del af ett bridongbetsel som lägges i hästens mun. Wrangel HbHästv. 279 (1885).
-TYGEL. (bridongs- ReglKav., Ehrengranat Ridsk. II. 1: 30 (1836)) ReglKav. 1795, I. 1: 21. Bridontygeln hålles midtpå i hela handen. Platen HlednRytt. 46 (1856).
B (†): BRIDONGS-TYGEL, se A.
Spoiler title