SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRILJANT briljaŋ4t, äfv. -an4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(förr ofta skrifvet brillant)
Etymologi
[jfr t. brillant, eng. brilliant; af fr. brillant, p. pr. af briller (se BRILJERA)]
1) (numera företrädesvis i fackspr.) lysande, strålande, glänsande. At förvara Ullen .. på et sätt, at Ullen däraf blir mjukare, samt färgorne brillantare, så at den liknar Silke. Björnståhl Resa 1: 165 (1770). Vanligen användes en tillsats af kaliumklorat .. för erhållande af briljantare (fotografi-)bilder. Roosval Schmidt 264 (1896).
2) i öfverförd l. bildl. anv.
a) (numera mindre br.; jfr dock slutet) med nära anslutning till den eg. bet.: glansfull, lysande. HSH 9: 126 (c. 1750). Om någon lefde, som minnes Gilberga brunn under dess briljanta period. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 8 (1867). — särsk. (fullt br.) mus. om (utförande af) musikstycke: glansfull, glänsande, klar o. kraftfull. Vogler Clavérsch. 42 (1798). Clavicymbeln erfordrade ett hårdare spelsätt och lämpade sig derför bäst för brillanta saker. SDS 1899, nr 123, s. 2.
b) ss. allmänt berömmande epitet: glänsande, lysande, förträfflig, ypperlig, utmärkt, utomordentlig. En briljant begåfning, ett briljant hufvud. Han tog en briljant examen. En briljant affär, ett briljant parti. Hur mår du? (Svar:) Alldeles briljant. Mina utsikter äro nu de brillantaste de någonsin varit. Choræus Bref 127 (1803). En briljant lärarinna. Verd. 1891, s. 195. (Han) skötte sig briljant. Hedin Transhim. 1: 83 (1909).
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i utl. spr.] (till 1; jfr ssgrna under BRILJANT, sbst.): BRILJANT-BLECK. tekn. bleck med stark spegelglans (förtent järnbleck som genomgått polerade stålvalsar). Eneberg Karmarsch 2: 229 (1861).
-ELD. fyrverk. benämning på (satsen till) ett slags starkt lysande fyrverkeri med strålande stjärnformiga gnistor. KonvLex. (1857).
-GARN. ullgarn som i en gles o. oregelbunden spiral löst omvirats med platt metalltråd, vanl. guld- l. silfverlan, så att garnets lifliga färg alltid skimrar igenom; jfr EFFEKT-GARN. ÖgCorr. 1854, nr 71, s. 1.
-GRÖN. jfr -GRÖNT. Rosenius Himmelstr. 266 (1903).
-GRÖNT, n. benämning på en grön tjärfärg, smaragdgrönt. Ekenberg (o. Landin) (1888).
-GULT, n. kadmiumgult. UB 4: 165 (1873).
-PAPPER. tekn. visst slags glansigt papper. TT 1872, s. 206.
-SATS. fyrverk. jfr -ELD. Dalin (1850).
-SÖKARE, r. l. m. fotogr. på fotografikamera: sökare med bilduppfångande lins; motsatt: mattsökare. PriskurFotogrArtikl. 1900, s. 8. —
-TYG. fasoneradt siden med inväfdt effektgarn. Freja 1881, s. 98.
Spoiler title
Spoiler content