publicerad: 1922
BRILJANTIN bril1jaŋti4n l. -jan-, n. l. r.; best. -et l. -en.
Ordformer
(förr ofta skrifvet brillantine)
Etymologi
2) benämning på ett kosmetiskt hårmedel bestående af en parfymerad spritlösning (ofta i form af salfva) af glycerin l. ricinolja. Kjellgren Hirzel 231 (1870).
Ssgr: (2) BRILJANTIN-ASK. —
(2) -FLASKA.
Spoiler title
Spoiler content