SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
BRILJANTIN bril1jaŋti4n l. -jan-, n. l. r.; best. -et l. -en.
Ordformer
(förr ofta skrifvet brillantine)
Etymologi
[af fr. brillantine, afledn. af brillant (se BRILJANT, adj.)]
1) (numera knappast br.) briljanttyg. DA 1824, nr 50, s. 9. BoupptVäxiö 1896.
2) benämning på ett kosmetiskt hårmedel bestående af en parfymerad spritlösning (ofta i form af salfva) af glycerin l. ricinolja. Kjellgren Hirzel 231 (1870).
Ssgr: (2) BRILJANTIN-ASK.
(2) -FLASKA.
Spoiler title
Spoiler content