BRYGG bryg4, n. ((†) r. l. m. Oec. 72(1730); m. Weste(1807; jämte n.)); best. -et; pl. =.
Etymologi
[till BRYGGA, v.1, l. ombildadt af fsv. brug gm anslutning till detta ord; jfr d. bryg, isl. brugg]
(numera föga br. o. med anstrykning af folkspråk) brygd. Laga till brygg. Ställa till ett brygg. Är och af stoora Brygg dubbell winst. LReg. 241(1648). KKD 3: IX (1708; se under BRYGGA, v.1 1). Nu måste Mamsel ha romaner; / Men bak och brygg det är chicaner. Lenngren (SVS) 1: 13(1775; lagdt i munnen på en ”åldrig Dame”; versionen 1777: brygd). Palmblad Nov. 4: 185(1851). Auerbach(1907; bl. ss. konkret). — jfr ÄTTIK-BRYGG.
