SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BRYGGESK, adj.; n. bryggest (VgFmT I. 8—9: 89 (1554)).
Ordformer
(bryggersk HFinlH 2: 305 (1550). bruggesk BtFinlH 4: 218 (1563))
Etymologi
[fsv. bryggisker]
(†) från staden Brygge i Belgien; i namn på åtskilliga tyger. Brunt och rödt bryggesk atlask. Fatab. 1907, s. 87 (efter handl. fr. c. 1550). 44 st. Bryggeskelakan. Forssell Hist. II. 1: 56 (cit. fr. 1562).
Spoiler title
Spoiler content