SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BRYTE bry3te2, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(brytti, pl., Dalin. bryttjor, pl., VittAH 17: 168 (1839, 1846))
Etymologi
[fsv. bryti (obl. form brytia), motsv. d. bryde, isl. bryti; jfr isl. brytja, sönderdela, stycka (slaktadt djur o. d.), utdela (mat), af samma stam som BRYTA; bet. sål. eg.: den som utdelar mat (till trälarna)]
(i fråga om forntida o. medeltida förh.) man (af ofri börd) som hade uppsyn öfver trälarna på en egendom; gårdsfogde, förvaltare, förpaktare; jfr Hildebrand Medelt. 1: 81. Dalin Hist. 1: 219 (1747). HSchück i SvFolkH I. 1: 324 (1914). — jfr KLOSTER-BRYTE.
Spoiler title
Spoiler content