publicerad: 1924
BRÄCKANDE, n.
Ordformer
(brekende c. 1540. bräkande 1561—1619. bräck- 1558—1668. bräckj- 1620—1635)
Etymologi
(†) i uttr. stäckande och bräckande, eg.: stickande (med spjut) o. brytande (af lansar); kamp, dust, tornering. (Hertig Magnus) höldt mong merkelig ridderspel i sin gåård, med torneij, stekende och brekende. OPetri Kr. 78 (c. 1540). Wij (vilja) honom, effter hans behag, til Hest och Foot, med stäkande och bräckande .. möta och begägna. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650, 1668).
Spoiler title
Spoiler content