BRÄSS bräs4, i västra Sv. äfv. BRÄS brä4s, r. l. m., äfv. n. (1878—1923); best. -en, ss. n. -et; pl. (föga br.) -ar l. -er, ss. n. =.
Ordformer
(bresse 1736. bris 1730—1755. briss 1755; se vidare KALF-BRÄSS)
Etymologi
[jfr d. brissel, t. dial. bries(el), brieschen; möjl. besläktadt med BRÖST]
benämning på en i öfre delen af brösthålans främre parti befintlig körtel (ofta ett parigt organ), tymus; äfv. om maträtt af bräss (i sht kalfbräss). Oec. 222 (1730). Bress (af kalf) .. anses för en läckerhet. Hagdahl Kok. 499 (1879). Hos kräldjur och fåglar bibehåller brässen sig som ett parigt organ under hela lifvet, medan densamma hos däggdjuren och människan sammansmälter till en oparig kropp. Hos människan uppnår brässen sin högsta utbildning under 10:e— 15:e lefnadsåren och tillbakabildas sedan alltmera. 2NF 34: 881 (1923). — jfr KALF-, LAMM-BRÄSS.
SAOB
