SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BULTA bul3ta2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[afledn. till BULT, sbst.1 5]
(numera mindre br.) köra med vält öfver åkern för att krossa sönder kokorna samt göra jorden jämnare o. fastare, välta (åkern). Linc. (1640). Bultning med tunga vältar. MosskT 1889, s. 14.
Spoiler title
Spoiler content