SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BUMRA, v., anträffadt bl. i pr. sg. -ar.
Etymologi
[jfr d. bumre, bumle, o. t. baumeln, dingla]
(†) dingla. Beenet .. (är) wordit så swaagt, att .. thet är lijka som halffdödt, henger och bumrar wid migh. PJGothus Tål. A 4 a (1601).
Spoiler title
Spoiler content