BURKAFF, n., l. BURKAFFA, f. (l. m.?) l. n., l. BURKAFFAT, sbst.
Ordformer
(-kaf(f) 1639—1651. -kaffa 1637—1694. -kaffat 1637)
Etymologi
[liksom ä. d. burkaf en ssg med KAFF(A), ett slags sidentyg; förra ssgsleden utgår trol. ytterst från fr. bure, groft ylletyg, samhörigt med senlat. burra (se BORAT, BURR, sbst.1, BYRÅ)]
(†) benämning på ett slags groft plyschtyg med varp af hampa l. linne o. med inslag af ylle l. siden, i allm. användt till beklädning af vagnsdynor, stolar l. dyl.; jfr TRIP; äfv. ett slags linnetyg. OxBr. 11: 692 (1637). Placat 14/3 1694, s. 5.
