SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1924 BURRA bur3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr BURR, sbst.2 (se afledn. nedan). Etymologi [jfr sv. dial. burra, borra, surra (om ljud, t. ex. af insekter), prata mycket o. bullrande, brumma] (hvard., i vissa trakter) 1) surra, bullra. Åter rullar min burrande vagn. Linnerhielm 1Bref 101 (1797); jfr JournSvL 1798, s. 148. Binas och humlornas stråkar burra. Ossiannilsson Hem. 121 (1915). 2) öfverfördt på känselförnimmelse: vara domnad, ”sofva”, ”krypa”. LbInternMed. 2: 253 (1916). Särsk. förb.: BURRA UPP10 4, v.2 (tillf.) till 1: flyga upp med buller. TIdr. 1882, s. 101. Afledn. (till 1): BURR, sbst.2, n. (hvard., i vissa trakter) surr, buller. Ossiannilsson Hem. 15 (1915). SAOB Alfabetisk lista burnus subst. burr subst.1 burr subst.2 burr interj. burra verb1 burra verb2 burrande burrande burresch burrig adj. burrigt Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content
SAOBSAOBSAOBSAOBSAOBSAOBSAOB
