BURR bur4, sbst.1, n., stundom r. l. m. (Bååth-Holmberg); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =.
Etymologi
[trol. samhörigt med BURRA, v.1; jfr dock det likbetydande fr. bourre, af senlat. burra, flockull (jfr BORAT, BURKAFF, BYRÅ)]
massa (virrvarr) hvars smådelar spärra ut sig l. resa sig, brus; i sht om dylik massa af ngt lätt, luftigt material (tyll, siden, spetsar, fjädrar l. dyl.) anbragt ss. prydnad å klädesplagg. Burr i hatten. Håret stod som ett burr kring ansiktet. Ett burr af tyll eller spetsar. SthmModej. 1849, s. 48. En liten ljusgul lockig burr .. i pannan. Bååth-Holmberg Spillr. 104 (1894). — jfr HÅR-, KRÄPP-, PLYM-, SIDEN-, SPETS-, TYLL-BURR m. fl.
