SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BYKA by3ka2, v. -er, -te, -t, -t; stundom -ar, -ade, -at, -ad (Knorring Skizz. I. 2: 25 (1841), Lagus Pojk. 99 (1904)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ERSKA (numera i sht i Finl., till 2, Lind (1749; under bäuch-wäscherin), Lindberg FinNov. 1: 180 (1894)); jfr BYK.
Ordformer
(bykia 16881698. byg(g)- BtÅboH I. 1: 27 (1554: bygger), Rudbeckius Kyrkiost. 59 (c. 1635: bygde). byk- 1685 osv. bycktes (bych-), ipf. pass. c. 16471702. bökia Schenberg (1739))
Etymologi
[jfr nor. bykja, bøykja, d. byge, bøge; af mnt. buken, motsv. t. bauchen, bäuchen, eng. buck; af ovisst urspr.]
1) behandla, i sht rengöra (tvättkläder, väfnader o. d.) med (het) lut (som öses öfver dem), ”laka”. BtÅboH I. 1: 27 (1554). Sedan bykes .. (väfven) åter i 2 dygn med god biörke-lut. Warg 697 (1755). Den som är tokig, byker pelsen. SvOrdspråksb. 21 (1865). jfr: På somliga orter nyttjas uttrycket ”laka” för byka, och ”byka” betyder der att ”klappa” luten ur kläderna. Langlet Husm. 603 (1884). — (†) bildl. (Soppan) byker (magen) och gör honom slapp. Linder SuurbrFr. 43 (1718).
2) i oeg. o. utvidgad anv. om hela tvättningsproceduren vid stortvätt: tvätta (kläder). (Tvätterskorna) bykte åter, så att bunkarne dånade. Hertzberg Canth 2: 125 (1886). jfr: När gemene man tala att gå till en Åå att bykia eller effter Kokewatn, säja de sig gå till Siön. Rudbeck Atl. 3: 545 (1698).
Ssgr (till 1; stundom trol. bildade till BYK): A: BYK-ASKA. (byke- c. 1645) IErici Colerus 1: 93 (c. 1645). Den efter byken befintliga utlutade askan (bykaskan). Arrhenius Jordbr. 1: 146 (1859).
-BALJA. (byke- c. 16451738) IErici Colerus 1: 137 (c. 1645).
-HUS. (föga br.) brygghus, tvättstuga; jfr -STUGA. Möller (1745; under büanderie). Hufvudstadsbl. 1911, nr 82, s. 10.
-KAR. (byke- 17551889. bykes- 1833. byks- 1734) jfr -SÅ. Serenius (1734; under tub).
-KITTEL. kittel som användes vid bykning. Kindblad (1870).
-KLÄDER, pl. = BYK 2. DA 1824, nr 33, s. 8.
-LAKAN. lakan som lägges under o. omkring bykkläderna. —
-LUT. (bykes- 1749) Lind (1749; under bäuch-lauge).
-PANNA. jfr -KITTEL. TT 1872, s. 297.
-RUM. TT 1883, s. 70.
-STOL. (föga br.) klappbänk. Lönnrot SvSkr. 2: 389 (1842). Langlet Husm. 604 (1884).
-STUGA. (byke- 1900) brygghus, tvättstuga. ByggnOrdnNorrkpg 1890, s. 18. —
-SÅ, r. l. m. (byke- 1725. bykes- 17491790) (mindre br.) jfr -KAR. VRP 30/6 1725.
-TAFLA. (byke- 1796) (i bygdemålsfärgadt spr. i vissa trakter) klappbänk. VLärovBibl. 1796, fol. 136.
-TVÅL. (föga br. utom i Finl.) tvättvål. HushBibl. 1756, s. 428. Engström Häckl. 240 (1913).
B (numera bl. bygdemålsfärgadt): BYKE-ASKA, -BALJA, -KAR, -STUGA, -SÅ, -TAFLA, se A.
C (†): BYKES-KAR, -LUT, -SÅ, se A.
D (†): BYKS-KAR, se A.
Afledn.: BYKA, r. l. f. (i Skåne) till 1: bykkar. Snällp. 1848, nr 53, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content