[jfr sv. dial. (Västergötl.) båg, n., krokig del af årder, nor. dial. bug, m., krökning, isl. bugr, m.; jfr äfv. BÅGE, sbst.1, samt mnt. boge, f., böjning, krökning]
(†) böjning, krökning, bukt; äfv. konkret. Then som .. flata föter haffuer, och intit bogh haffuer vnder fötrene. VarR 9(1538). Effter honom bygde Benuj .. tw stycke jfrå Asaria hws in til boghet (dvs. murvinkeln). Neh. 3: 24(Bib. 1541). — bukt på lina. (Linan) lägger sig i bog öfver rullgången tills tunnan blir utkastad i schachtet. JernkA 1823, s. 288.
