SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BÅDE 3de2, i vers äfv. BÅD 4d, bygdemålsfärgadt l. hvard. äfv. 4, konj.
Ordformer
(båd(h)e (båådhe) GR 1: 19 (1521) osv. båd(h)a GR 5: 152 (1528), SedolärMercur. 3: nr 21, s. 8 (1731). båte KKD 4: 66 (1711). bod(h)e GR 1: 49 (1523), Svart G1 24 (1561). bädhe Tegel G1 1: 44 (1622). bad(h)e (baade) GR 1: 30 (1521), LPetri Oec. 20 (1559), Bureus Suml. 53 (c. 1600). båe Beronius Reb. C 1 a (1674). båd (vanl. skrifvet båd') Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668), Böttiger 3: 30 (1843, 1858). baadh GR 3: 255 (1526). Columbus Ordesk. 11 (1678), Fatab. 1911, s. 202 (i folkvisa). baa GR 1: 120 (1523))
Etymologi
[fsv. baþe, motsv. d. baade, isl. bæði; eg. n. af BÅDA, pron., i bet. ’båda delarna']
samordnande konj., inledande den första af två (mera sällan flera) leder, bestående oftast af enstaka ord l. kortare grupper af ord, ngn gg äfv. af hela satser, o. i den (de) senare leden (lederna) motsvaradt af och l. andra bindeord, hvilka i skriftspr. kunna utelämnas utom framför sista leden (förr ngn gg utan inledande konj. i den senare); i allm. kraftigt framhållande att uttalandet gäller båda (alla) lederna o. icke bl. en af dem: såväl (— som), icke blott (— utan äfven).
1) med och (l. ngn gg samt) i följande led. Annan .. orett han rikena baade stæder oc almogha .. giort haffwer. GR 1: 30 (1521). Rækenskap .. båådhe för vpbyrd vthgiffth sachöre peningher och alth annath. Därs. 3: 349 (1526). Vi .. voro då både utan far och mor. Horn Lefv. 23 (c. 1657). Utan både grund och besked. Eneman Resa 1: 66 (1711). (Jag) Till kyrkan går / Med rent både linne och sinne. Wallin Vitt. 2: 158 (c. 1830). Hon både viste hvarifrån hon var hemma, samt att hennes syster Katrina nyligen blifvit gift. Almqvist Lad. 7 (1840). Klockan blef både sex och sju, / Innan jag hann bli vaken. Wennerberg 2: 28 (1849, 1882). De både prosaiska och poetiska stycken, som i detta dagblad .. förekommo. KLilljebjörn Hågk. 38 (1862). Områden där vi kunna både känna och visa vår enighet. Vasenius Samkänsl. 61 (1901). Naturligtvis både behöfde han den yttre verlden och intresserade sig för tilldragelserna der. Söderhjelm Runebg 2: 4 (1906). (†) Både ehr jag lath, och sompt duger hufuudeth inted för sömpnlösse schull. GBanér (1594) i HB 2: 265. När bå' Rörsel, Qwal, Hwar på sitt hemwist yrker. Börk Darius 999 (1688). — särsk.
a) (†) förstärkt af såväl. Bådhe så wäl j Tysland och synderligha vthi Landsaxen och Danmarck. BOlavi 99 b (1578).
b) (†) upprepadt efter den andra ledens inledande och. Jag är hos henne bara, / Båd' fjerran och båd' när. Böttiger 3: 30 (1843, 1858).
c) (†) med och i den följ. leden följdt af så. Tu lögxt .., / Både tu ock så tin Kong medh tigh. Svart Gensv. G 5 a (1558).
2) (†) med följ. led inledd af andra ord, ss. som (ock), så (ock), såsom (ock), såväl (som), med, desslikes. Bådhe for storefodringen så och for kongxfodringen. GR 7: 266 (1531). Järpar både steekte, theslijkest sudne. HH 20: 141 (c. 1565). När både Skepparen medh gemene Mann sågo, att ... Kiöping Resa 13 (1667). Både i K. Reduction, så i K. Kammaren. Rudbeck Bref 61 (1670). Synes beqwämligast wara, att både brudfolcken så wäl som gästerna komma i god tid nychtre til kyrckian. SynodA 1: 165 (1688). Befordra billighet och rätt, både på dens sida, som accepterat, som på dens, som gifvit ett löfte. Boëthius Sedel. 233 (1807). Guerra's trupp är utrikes ansedd för en af de förnämsta, både i afseende på hästarnes antal, — som ock genom medlemmarnes equilibristiska skicklighet. SthmFig. 1845, s. 136.
Anm. 1:o. De olika motsättningarna borde i syntaktiskt afseende fullt motsvara hvarandra. I ä. tid o. ännu emellanåt, i sht i ledigare o. mindre vårdad stil, förekomma dock afvikelser härifrån, i sht bestående däri att både insättes tidigare, än en fullständig kongruens skulle hafva fordrat. Se språkprofven under 1 från 1526, 1594, c. 1657 o. 1840. Jfr äfv.: Thet war bådhe jemmerlighit, at folcket så alztinges förskreckt, och offuerste Presten så bedröffuat war. 2Mack. 3: 21 (Bib. 1541) o.: Det (att kika på fiskarna) var roligare både än båtar, bryggor, flaggor och svallvågor. Geijerstam MPojk. 12 (1896).
2:o. Någon gång förekommer både — och tillfälligt ss. neutralt sbst. Gentemot pietismens antingen-eller satte .. (Runeberg) sitt både-och. Sylwan SvLit. 263 (1903).
Spoiler title