publicerad: 1924
BÅS bå4s, sbst.1, n. (Rålamb 13: 83 (1690) osv.), äfv., i sht bygdemålsfärgadt i vissa delar af Sv., r. l. m. (Peringskiöld Hkr. 1: 250 (1697: Biörne båsen), PT 1916, nr 173 A, s. 4); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =, ss. r. l. m. -ar.
Ordformer
Etymologi
[fsv. bas, m., motsv. isl. báss, m.; jfr nt. banse, lada, t. banse, del af lada, feng. bósig, krubba; jfr äfv. got. bansts, lada; möjl. besläktadt med BINDA]
1) i ladugård: baktill öppen afbalkning för ett (l. flera) boskapskreatur inom hvilken djuret (djuren) stå(r) bundet (bundna); jfr SPILTA; äfv. om dylik plats för kreatur hvilken icke gm skiljevägg är afstängd på sidorna. Löös Oxen vr Bås (när det blir vår). Wivallius Dikt. 105 (c. 1642). Hvar bås (i ladugården) tog emot et par oxar eller kor. Linné Vg. 61 (1747). Bära fodret in i båset. LAA 1813, s. 303. Fähus med tre båsar och 2 kettar. PT 1916, nr 173 A, s. 4. — jfr FÄ-, FÄHUS-, KO-, OX-BÅS. — särsk.
a) i ordspråksliknande talesätt. Oxen hugnas hoos Koon i Båås. Grubb 662 (1665). Man saknar ej kon, förrän båset är tomt. Læstadius 1Journ. 357 (1831).
b) (hvard.) mer l. mindre bildl. Han är gerna Schol-siuk, om det går an, och han går med sorg til sit bås igen. Dalin Arg. 2: 30 (1734, 1754). Någon .. fick eld på en stryksticka, så att jag kunde hitta i bås (dvs. till min säng). Bergdahl Antip. 107 (1906). VFl. 1912, s. 22. — särsk.
α) (†) i uttr. hålla (ngt) fast i bås, hålla i styr. Lät se, tu hålla kan tin tunga fast i bås. Kolmodin QvSp. 1: 290 (1732).
β) (numera föga br.) i uttr. gå l. komma l. stå i bås med ngn, vara l. bo samman med ngn; äfv.: samarbeta med ngn. (Ismael) blifver sällsam nog at komma med i bås. Kolmodin QvSp. 1: 60 (1732). Han var ej alltid så lätt att stå i bås med. Lundquist Zola Grus 85 (1892).
3) i bildl. o. öfverförd anv., om rum som i visst afseende erinrar om bås (i bet. 1).
a) afbalkning, afskrankning. Gästerna (i ett engelskt kaffehus) sitta som i bås, hvilka bås skiljas med plank och gröna gardiner. Geijer I. 3: 61 (1810). — särsk.
β) bergv. o. tekn. om afskrankning för uppläggning (o. mätning) af malm l. kol. JernkA 1872, s. 57. 2UB 5: 326 (1902). — jfr KOL-, MALM-BÅS.
γ) (förr) jäg. om timrad slagfälla för fångande af större rofdjur. Greiff Jagt 48 (1821). Norlind AllmogLif 38 (1912). — jfr BJÖRN-, FALLTAKS-, JÄRF-, LO-, RÄF-, VARG-BÅS.
δ) (numera föga br.) fisk. om viss afdelning i för fiskfångst uppförd byggnad i flod o. d. Wright Fisk. Bih. 8 (1836). — jfr LAX-BÅS.
b) (hvard.) mera obestämdt, om litet o. trångt rum, dålig bostad o. d. De redligas heder och ära / Förgöms i föraktliga bås. Bellman 6: 71 (1766). Han lefver der .. / bland bönder i — ett bås, — med halmtak öfver! Sturzen-Becker 6: 101 (1868). Ett gammaldags fattighus, deladt i många små bås med kvav luft och orenlighet. Verd. 1887, s. 96. — jfr KAPPRUMS-, SOF-BÅS.
Ssg (till 1): BÅS-BALK. om skiljevägg mellan två bredvid hvarandra belägna bås i en ladugård. Murenius AV 420 (1659). BtFinlH 2: 311 (1668). 2NF 15: 776 (1911).
Afledn. (till 1): BÅSA, v.1 [fsv. basa (i bet. 2), motsv. isl. bása, bæsa, d. baase]
1) sätta i bås; bl. i förb. båsa in10 4. Sedan hon båsat in tjuren, skyndade hon ner åt stranden. Hemberg ObanStig. 42 (1896).
2) anordna l. bygga bås; i uttr. båsa för ofödt fä l. dyl. Anm. till 2. Ordet har i denna bet. sammanblandats med BOSSA, v.1 (se d. o. 1, där eg. hit hörande språkprof anföras).
Spoiler title
Spoiler content