SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BÄDDNING bäd3niŋ2, r. l. f. (m. Sahlstedt); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(bädning König Mec. 129 (1752). bedning Rålamb 8: b 4 b (1691))
vbalsbst. till BÄDDA. — särsk. konkret: bädd.
1) (numera knappast br.) = BÄDD 1. På bäddni(n)gen kastas lakan och på detta huffdebolster (örnegåt) och åbredzle. Schroderus Comenius 571 (1639). Huden (på renen) begagnas til kläder, fällar och bäddning. Düben Lappl. 60 (1873).
2) (i sht i fackspr.) = BÄDD 5. Bäddningen under dynstockar och städ-stubbar. GPolhem PVetA 1745, s. 7. (På pålraderna i grundvalen till en byggnad) lägges mindre wircke, eller planckor, til bäddning för murningen. König Mec. 103 (1752). Det första .. (vid fartygsbygge) var at göra en bäddning (lägga back-ståckar) öfver hvilka kölen upsattes. Berch PVetA 1766, s. 17. Weste (1807). 2NF 25: 1493 (1917). jfr BETONG-, KANON-, UNDER-BÄDDNING m. fl. — särsk.
a) (†) mil. underlag för en krigsbros underslag. Loenbom Stenbock 3: 50 (1760). Hazelius Bef. 206 (1836).
b) mil. fast underlag (urspr. af sammanpackad jord med därpå hvilande golf af plankor o. bjälkar, numera vanl. af betong l. stål) under grof artilleripjäs afseende att hindra densamma att vid eldgifning gräfva sig ned i jorden. Bedning der Stycken stå på. Rålamb 8: b 4 b (1691). 2NF 19: 346 (1913).
c) sjöt. af sten o. plank l. dyl. bestående underlag som anbringas i bottnen af ett fartyg för att skydda lasten mot väta. Witt Skeppsb. 152 (1858).
3) till BÄDDA 6: bäddformig afsöndring i eruptiv bergart. Holmström Geol. 53 (1877).
Ssgr: (2 a) BÄDDNINGS-BJÄLKE. (föga br.) mil. Tigerhielm 47 (1867). —
(jfr BÄDDA 3 slutet) -GRUS. tekn. Bäddningsgruset eller ballasten, hvari tvärstockarna (i järnvägsspåret) inbäddas. TByggn. 1859, s. 106.
Spoiler title
Spoiler content