BÄLTA bäl3ta2, ngn gg 40 (bä`lta Weste), sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or32.
af Linné bildad benämning på flera i (Syd)amerika lefvande trögdjur, utmärkta därigenom att djurens öfversida är täckt af ett benpansar hvars midt utgöres af flera, af mjuk hud skilda bälten; zool. i ngt utvidgad anv., om djur tillhörande familjen Dasypodidæ, armadill. Linné MusReg. XVIII (1754). Den tröga, bepansrade bältan, som älskar de förhatliga termiterna. Hedin Pol 2: 409 (1911).
Ssgr.: A (möjl. bildade direkt till BÄLTE): BÄLT-DJUR. (bälta- 1878) zool. sammanfattande benämning på däggdjur tillhörande familjerna Dasypodidæ o. Chlamydophorinæ; äfv. i inskränktare anv., om djur tillhörande släktet Dasypus Lin. Fries ÅrsbVetA 1832, s. 24. —
-MUS. zool. bältdjur hörande till släktet Chlamydophorus Harl., gördelmus, sköldsork. Hagman FysGeogr. 206 (1903).
B (†): BÄLTA-DJUR, se A.
