publicerad: 1925
BÄRGNING bær3jniŋ2 l. bär3-, förr äfv. BÄRGING, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 4) -ar.
Ordformer
(bärgning (bergn-) 1532 osv. bärn- (bærn-, bern-) 1523—1695. berging 1616. bä(h)ring 1544—1695)
Etymologi
[fsv. biärghning, bärning; jfr d. bjærgning, äfv. bjæring]
1) (i högre stil, numera föga br.) till BÄRGA 1 b: (solens) nedgång. En qwäll wijd solens swalkande bergning. Columbus Ordesk. 54 (1678). Solen är i sin bergning. CFDahlgren 2: 282 (1821). — jfr SOL-BÄRGNING.
2) till BÄRGA 5. Andetiden, då Allmogen med deras bärgning hafwa at göra. LMil. 2: 213 (1689). TLandtm. 1897, s. 2. — jfr EFTER-, HÖ-, IN-, KORN-, SÄDES-BÄRGNING m. fl. — särsk.
a) (†) konkret: skörd, afkastning, äring. Synnerligen nu meden the haffue fått god bärning aff åkeren. GR 16: 737 (1544); möjl. till BÄRA, v. 12 b. Niuta bergningen af Hospitaletz åcker och ängh. VDAkt. 1696, nr 327. 2 så rymel(i)ge Lador, at al gårdens bärgning deruti kan förvaras. Därs. 1744, F III 7. Thunberg Resa 1: 148 (1788).
b) (†) i uttr. bruk och bärgning, (ett hemmans) tillstånd att vara i godt skick o. gifva god afkastning. Om något af sig kommer, så kunna de förena sig inbördes om, at hjelpa Hemmanen at bringat i bruk och bärgning igen. LMil. 1: 427 (1684). Därs. 4: 859 (1696).
4) till BÄRGA 7. Schmedeman Just. 713 (1680). Stora riklastade skutor, hvilka .. (dykerifogdarna) kunna sköfla, under det täcka namnet af christelig bärgning. Wallenberg Gal. 100 (1771; uppl. 1921). VFl. 1908, s. 51. — jfr LIF-BÄRGNING.
5) (†) uppehållande l. lifnärande, upphälle; jfr BÄRGA 9. At te .. faa teras bærning för sina pæninga. GR 1: 57 (1523). BB 28: 3 (Lag 1734). Så mycket foder .., som vore nödigt till kreaturens bergning öfver våren. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 100 (1808). — särsk. konkret o. koll.: lifsmedel. Effther änn nu icke mykit fetalie eller bärning för hondenn är. Därs. 16: 405 (1544). Daken han sog sitt tilfelle, at them begynte trytta bärningen i Linkiöping. Brahe Kr. 43 (c. 1585).
6) förhållande(t) att hafva l. kunna förskaffa sig de nödvändiga medlen för uppehälle; utkomst; jfr BÄRGA 9 o. 11. Förspr1Kor. (NT 1526). The som genom Gudz welsignelse haffua sina godha berning. LPetri 1Post. L 6 a (1555). (Hon) förde, med sin man, .. / .. den idogsamma lefnad, / Som deras bergning först, och sedan välstånd gjort. Leopold 2: 284 (1800, 1815). Omsorgerna för min timliga bergning skola blifva mindre tryckande. Hagberg Pred. 1: 48 (1814). Hon hade sin fullkomliga bergning, men obetydligt derutöfver. Knorring Ståndsp. 1: 53 (1838). EkonS 2: 19 (1894). — jfr LIFS-BÄRGNING. — särsk. (†) i uttr. bröd och bärgning, näring och bärgning (jfr 7 a), uppehälle, utkomst. Then deell som wåre vndersåter .. kunne hafwe theres näring och bäring vtaf. GR 18: 123 (1546). Så förhoppes oss, att I .. skole komme til näring och bärningh igen. Därs. 25: 137 (1555). Thett ståår vthi huars och eens skickelighett .., att han kommer till bröödh och bergningh. LPetri Oec. 26 (1559). Höpken PVetA 1740, s. 11.
7) (†) sätt att vinna sitt uppehälle l. sin utkomst, näringsfång; stundom: arbete för uppehälle l. utkomst; jfr BÄRGA 9 o. 11. Thet är clerekrijt påå kommet aff jtt gamalt haat, at all theres berning skal warda kallat girigheet. OPetri PEliæ c 2 b (1527). Tärningh är ond bärningh. SvOrds. C 4 a (1604). Tiggerij, .. hwar igenom .. Manufacturer och redeligh bergning försummas. RARP 4: 633 (1651). En part (drinkare) sittja med Kort och Tärning, som är Diefwulens Berning. Fernander Theatr. 22 (1695). — särsk.
a) i uttr. näring och bärgning (jfr under 6 slutet). GR 13: 128 (1540). Then besväringh, som the haft hafve udi theris näringh och bäringh. RA 2: 244 (1568). Godh handterningh uthi vår nähringh och bähringh. OxBr. 11: 375 (1640). Spegel Oliv. B 3 b (1675).
b) konkret, koll.: medel för (arbete på) utkomst, förnödenheter. Att hele Landzenden .. på theris skutor, båter och annen bärningh, någen skade .. taghe schole. GR 17: 230 (1545).
Ssgr (i allm. till 4): BÄRGNINGS-AFGIFT~20 l. ~02. afgift för bärgning. FörordnLotsBåkinrättn. 1820, s. 40. SFS 1893, Bih. nr 25, s. 3. —
-ARBETE~020, äfv. ~200.
1) till 2. Folket har .. (genom det goda vädret) blifvit satt i stånd at fullborda sit bergnings-arbete. Porthan BrefCalonius 583 (1799).
2) till 4. Under de bärgningsarbeten, som .. (efter fartygets förolyckande) utfördes, uppstod hos Fahnehjelm idéen om en dykningsapparat. Wieselgren GDag. 186 (1875, 1901). —
-BOLAG~20 l. ~02. bolag för bärgning af fartyg o. d.; jfr -KOMPANI, -VERK. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 1. Det kända svenska bärgningsbolaget Neptun i Stockholm. VFl. 1911, s. 115. —
-FARTYG~20 l. ~02. (för bärgningsarbete särsk. konstrueradt o.) vid bärgningsarbete användt fartyg; jfr -ÅNGARE. Dykeri och bergningsfartyg. Lang FinlSjör. 1: 308 (1890). —
-INTRESSENT. (†) delägare i bärgningskompani. Dykeri- och Bergnings-Interessenterne. Triewald Konst. 52 (1734). —
-KOMPANI. (†) = -BOLAG. De af Hans Kongl. May:t privilegerade Dykerij och Bärgnings Compagnier. Henel 1735 258 (1736). —
-PUMP. till bärgningsfartyg hörande kraftig pump afsedd för länspumpning af fartyg som skola bärgas. TT 1899, M. s. 73. —
-TID. särsk. till 2: inbärgningstid, skördetid. LMil. 4: 1130 (1698). Det under bärgningstiden i allmänhet osäkra vädret. LAHT 1911, s. 178. —
(6, 7) -UTVÄG~20 l. ~02. (numera knappast br.) Ett superi, som snart qvarlemnade ingen annan bergningsutväg än lotteri-spel. Atterbom Siare VI. 1: 84 (1852). Crusenstolpe Medalj. 117 (1863). —
-VERK. (†) jfr -BOLAG. Det af Oss Nådigst privilegerade Dykeriet och Bergnings-värcket. ProtectorialDykerieInteressenterne 1730, s. 4. InstrGenSjömilCont. 1791, s. A 3 b. —
-VÄDER. särsk. till 2: skördeväder. Den sist förflutna hösten med sitt mäst olyckliga bärgningsväder. LBÄ 33—35: 70 (1800). —
Spoiler title
Spoiler content