åker | SAOB | svenska.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 2021

ÅKER å4ker (å´:kər l. (angivet ss. vard.) ok´:er (1889)), sbst.4, r. l. m.; best. -n ( (1577) osv.) ((†) -en (1540), (1754); åkren (NT 1526), (1905)); pl. åkrar ( (1527) osv.) ((†) åkrer (1617), (1626); åkror (1723)).

Ordformer

(acker- (-ch-) i ssgr 1561 (: acherbruckningh)–1672 (: Ackergierde). ager- i ssgr 1751 (: Agerkål). aker 1536 (: Akerjordh)–1688 (: Akerhantering). oker- (oo-) i ssgr 1538 (: ookergorda)–1555 (: oker marck). okier 1537. åcker 1543–1844 (: Åcker Bult). åckr- i ssg 1672 (: Åckrg[i]erde). åckrer- i ssg 1547 (: åckrerstycker). åker (åå-, ååck-) 1523 osv. åkor 1588. åkror, pl. 1723. åkär- i ssg 1558 (: åkär stycke))

Etymologi

[fsv. aker; motsv. fd. aker (d. ager), fvn. akr, ákr (nor. åker, nyisl. akur), got. akrs, fsax. akkar (mlt., lt. acker), mnl. acker (nl. akker), ffris. ekker, fht. ackar (mht. acher, t. acker), feng. æcer (eng. acre); till den rot med bet.: driva, föra, som äv. föreligger i lat. ager, produktiv mark, gr. ἀγρός, odlad mark, sanskr. ájra-ḥ, fält, äng, samt i ÅKA, v., dvs. eg.: betesmark dit boskap drivs. — Jfr AGROLOGI, AGRONOM, ECKROR, ÅKERMÖNJA]

om (avgränsat, större) markområde l. stycke land använt till l. (gm plöjning) förberett för mer l. mindre storskalig odling av kulturväxter (särsk. säd l. potatis l. foderväxter); ofta med särskild tanke på jord(mån) i sådant område osv. (se särsk. a); äv. i koll. anv.; särsk. i förb. med verb med bet.: bearbeta (se d. o. 6 b) l. bruka (se d. o. 11) l. göda (se d. o. 2) (förr särsk. i uttr. köra i åkern (se KÖRA, v. 11 b)); särsk. i förb. med äng (särsk. i sådana ålderdomliga uttr. som ängen är åkerns moder (se MODER, sbst. 5 d)); äv. i uttr. tomt är åkers moder (se MODER, sbst. 5 c); jfr FÄLT 1 b, GÄRDE 3. (1523). Han är en åkerman som brwkar åker. (1639). Bonde bör sin åker wäl häfda och giöda. (Lag 1734). Åkrarna voro indelta vid Wiby sålunda, at den ene delen var besådd med Råg, den andra med Korn, den tredje låg i träde. (1746). Odlad jord eller åker, hvarmed förstås jord, som blifvit befriad från skog, sten o. dyl. samt med större eller mindre omsorg blifvit afdikad och till ett visst djup bearbetad med ett eller annat redskap. (1896). Midt i solgasset, då knappt en gräshoppa härdar ut, trälar hon på åkren dagen lång. (1905). Han kunde .. plöja en åker. (1931). Om åkern gödslas allsidigt med olika konstgödselmedel blir skörden rik och axen väl utbildade. (1933). — jfr ARRENDE-, ARV-, BACK-, BLODS-, BOL-, BORGAR-, BOVETE-, BRODD-, BRÖST-, HALM-, JORDPÄRONS-, KLAPPER-, KORN-, KRONO-, KYRK-, LAND-, LER-, LIND-, MAJS-, MODER-, MOSS-, NY-, ODAL-, PANT-, POTATIS-, PRÄST-, ROTFRUKTS-, SAND-, SKATTE-, SKÖRDE-, SOCKER-, SPJÄLL-, STEN-, STRAND-, STUBB-, SUG-, SVEDJE-, SÄDES-, TOFT-, TRÄDES-, UT-, VETE-, VILT-ÅKER m. fl. — särsk.

a) i förb. med adj.-attribut som anger åkers bördighet l. produktivitet; äv. i sådana uttr. som igenlagd åker (jfr IGENLÄGGA 3), ständig åker (se STÄNDIG 3 b α β'), öppen åker, upplöjd (o. besådd) åker. Godh Sädh wil haa godh Åker. (1665). Teckn til Stadzens Grund fins där ännu Swarteste Kohlen aff vpbrände Husen, hwarest nu Bönderne hafwa sin fetaste Åcker. (i handl. fr. 1687). Prästegården har ganska mager äng och fölgachteligen swag åcker. Egorna utgöras .. af 1 tunne- 7 1/2 kappland till Äng igenlagd åker. Jordbruksegendom omfattande 150 ha, varav ca 25 ha öppen åker.

b) ss. förled i ssgr betecknande växt som förekommer ss. ogräs i (kant av) åker; äv. i ssgr betecknande djur som uppehåller sig l. brukar uppehålla sig i åker.

c) med särskild tanke på den på l. i åker växande grödan; särsk. i förb. med skära (se SKÄRA, v.2 9 e). Marken är förödd, och åkren ståår ömkeligha. (Bib. 1541). Men runt omkring (Uppsala) är en skön och yppen slätt, af blomstrande åker och ängiar. (1710; efter ä. handl.). På det ingen må .. giöra den andra förnär, eller sina grannars åckrar nedtrampa. (1790). Grannens åker, som ännu ej är skuren. (1925). — jfr RÅG-, VETE-ÅKER.

d) i mer l. mindre bildl. anv., om ngt som liknas vid en åker med tanke på sådd, tillväxt o. skörd; särsk. i förb. med genitivbestämning angivande den l. det som åstadkommer l. drar nytta av l. tillskansar sig (den tänkta) avkastningen; särsk. (ålderdomligt) i uttr. Guds åker (jfr GUDS-ÅKER). Diefwulen .. vthströr medh alla macht then falska Lärans skadeliga säd, vti högfärdighetenes åcker. (1647). På orättfärdighetens åker skördas, mången gång, guld och menniskopris. (1822). De, som hafva tallskogen till åker måste skörda om våren. (1833). (De kristna) för hwilka grafwen är en helig hwilokammare och kyrkogården en Guds åker, der det, som warder sådt förgängligt, skall uppstå oförgängligt. (1843). Hafvet är en farlig åker att plöja och skörda! — jfr DÖDS-, PÄRLE-ÅKER.

Ssgr: A: ÅKER-ARBETE~020. arbete (se d. o. 5 b) på åker; jfr -bruks-arbete. Då hafwer .. (plogen) warit bortta för honom i tålff dyngn, der af hans åcker arbete bleff mycket förssummat. —

-AREAL. areal av åker; äv.: landområde som utgörs av åkermark; jfr -vidd, -yta 2. En åkerareal af 5775 tunnland. De åkerarealer som krävde skydd mot vinderosion anslogs till allra minst 35 000 hektar. (1955). —

(b) -ARV. (†) rödmire; jfr arve, sbst.2 2. (1804). (1905). —

-AVRAD~20 l. ~02. (förr) jfr avrad, sbst.1 1, o. -skatt. (i handl. fr. 1783). —

-BACKE. backe (se backe, sbst.3 1, 2) med åkermark. Vid vägarna imellan Upsala och Säfva, samt på åkerbackarna vid Säfva, växte nog Medicago .. eller så kallade Linnæi Höfrö. (1746). —

(b) -BINDA.

1) (†) åkervinda (se d. o. 1); jfr binda, sbst. 4 b. (Lat.) Convolvulus minor .. (sv.) Åkerbinda, Lillebindegrääs, Små hwijte klocker. (1638). (1889).

2) (†) snårvinda. (1685).

3) bot. om slingerväxten Fallopia convolvulus (Lin.) Á. Löve; jfr binda, sbst. 4 a, o. -vinda 2 o. bovete-bindegräs, får-tarm 2 b, gräs-binda, sbst., rev-löve, slinger-näva, snar-bindel, vevling, sbst.1 (1822). Åkerbinda .. Den smala och veka stjälken, som stundom kan bliva över 1 meter lång, slingrar sig upp omkring andra växter. (1926). —

(b) -BINGEL. (†) grenbingel. (1870). —

-BIT. åkerlapp; jfr bit 2 anm. På en Sandaktig Åkerbit högt belägen, sade han .. at han .. fört ut 30 a 40 Lasz (gödsel), och då sådt Rofwe-frö. —

(b) -BLAD. [efter ä. lat. benämning Agrifolium, av ager, fält, mark, o. folium, blad] (†) järnek. (Lat.) Agrifolium vulg. (sv.) Gement åkerbladh, marutörne. (1685). —

(b) -BLINDNÄSSLA. (†) pipdån; jfr blindnässla 1 c. Galeopsis Tetrahit (Åker-Blind-Nässla) .. V(äxer) i åkrar. (1816). (1885). —

(b) -BLOMMA. blomma som växer i åker; förr särsk. ss. benämning på blåklint. (Lat.) Cyanus .. (sv.) Blå gemen Klint, blå Kornblomma, blå Knop, Åkerblomma. (1694). Påsen innehåller fröer från åkerblommor som hotas av utrotning, till exempel vallmo, riddarsporre och åkerklätt. —

(b) -BOVETE. (†) bovete (se d. o. 1). (1911). —

-BRAGD. (†) åkerbruksredskap; jfr bragd, sbst.1 2. Hästar, oxar, plogar och annan sådan åkerbragd. Kalm Resa 3: 342 (”402”) (1761). —

-BRODD.

1) om på åker spirande gröda; jfr brodd II a. Ängarna äro .. ganska långt komna i förhållande till den korta tid, som värmen varit, och åkerbrodden är uppkommen jemnt och vackert.

2) (†) till b, om gräset Anthoxanthum aristatum Boiss., fransk vårbrodd; jfr brodd II a anm. (1894). Åkerbrodd .. är ett ettårigt sydeuropeiskt gräs, som spritt sig norr ut. Dess för vallar odugliga frö användes ofta till förfalskning av vårbroddens. (1936). —

(b) -BROMBÄR. (†) blåhallon. (1694). —

-BRUK. (åker- 1586 osv. åkers- 1651) verksamheten att (yrkesmässigt) bruka åker för produktion av gröda; äv. konkret, om jordegendom som används för bedrivande av sådan verksamhet; jfr bruk 8 o. -hantering, -kultur, -odling, -skötsel, -verk. Så ath legedrängarne icke tages ifrå åkerbruketh, enär thet brukes skall. (1586). Jordbruk i egentlig bemärkelse, omfattande åkerbruk, ängsodling och trädgårdsskötsel. (1895). Åkerbruk .. drifves med plog och har till hufvudsaklig uppgift att frambringa spannmål. (1903). (Han) är ägare till Hånsta Gård och har ett åkerbruk på ungefär 500 hektar. s. A8. jfr cirkulations-åkerbruk.

Ssgr: åkerbruks-, äv. åkerbruk-arbete. (numera bl. tillf.) jfr arbete 5 b o. jordbruks-arbete, åker-arbete. (1800).

-bygd. jfr -bruks-område o. jordbruks-bygd. (Halland, Skåne m. fl.) äro .. Sveriges egentliga åkerbruksbygder, ty här kan åkerbruket sägas intaga en afgjordt beherskande ställning i förhållande till de andra näringarna.

-cirkulation. (†) jfr cirkulation 5. En landtgård om 100 tunnland plogjord, där följande åkerbrukscirkulation tillämpas: 1) Träda. 2) Höstsäd. 3) Vall. 4) Vall. 5) Vårsäd. 6) Vårsäd. 7) 1/3 potatis, 2/3 rotfrukter och grönfoder.

-folk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) folk (se d. o. 1, 3 (h)) som lever av åkerbruk. Kineserna äro ett konservativt, fredligt åkerbruksfolk. (Naturförhållandena) har gjort Norrköpings .. bebyggare till industriidkare, köpmän och åkerbruksfolk.

-grepp. (-grep) (†) åkerbruksmetod; jfr grepp 2 b. Man wil .. om det gamla och nyttiga Åkerbruks-grepet med Jord-bränning och Swedjande gifwa följande reglor och beskrifning. (1727).

-gud. om gud som tänks råda över åkerbruk l. skörd; jfr fruktbarhets-gud. Saturnus var en gammal romersk åkerbruksgud; hans namn kommer af samma stam, som finnes i de svenska orden ”så” och ”säd”. (1915).

-gudinna. jfr -bruks-gud.

-häst. (numera mindre br.) jfr jordbruks-häst. (1798). För att Sveriges landtbrukare skola kunna bestå i konkurrensen med utlandet fordras .. att vi ha en åkerbrukshäst, som är lika stor och kraftig som den vi exportera.

-idkande, p. adj. åkerbrukande.

-jord. jfr åker-jord 1. (1865).

-katekes. (numera mindre br.) om handbok i åkerbruk; jfr katekes 2. Til salu finnes. I Utters Boklåda: .. Flejschers ÅkerbruksCateches. (1949).

-kemi. (numera bl. i skildring av ä. förh.) Åkerbrukskemi. Den del af kemien, som afhandlar landtbruksvetenskapen; sysselsätter sig med undersökningar af olika slags åkerjord, med att utröna, hvilka ämnen, som äro nödvändiga för vissa vexters trefnad. (1866).

-koloni. (förr) 1) om koloni (se d. o. 2) i vilken nybyggare bedrev åkerbruk; jfr jordbruks-koloni 2. Man afser att, genom formliga åkerbrukskoloniers upprättande längs Niger, ögonskenligen visa infödingarne, att mera vinnes genom fritt arbete och ordentlig produkthandel, än på de smutsiga slafmarknaderna. 2) fångvårdsanstalt l. skyddshem där arbete inom åkerbruk ingick i behandlingen; jfr koloni 4 a o. jordbruks-koloni 1. Från 1917 .. var han yrkeslärare vid dåvarande skyddshemmet, åkerbrukskolonin Hall utanför Södertälje.

-konst. (numera bl. tillf.) om konsten (se konst 3 e) att bedriva åkerbruk; i sht i sg. best. Men ändå har icke Åkerbruks-Konsten sedt sin afton ej eller se kan, så länge någon menniskia röres på jorden och utaf henne wäntar sin näring och uppehälle. (1727).

-kultur. om (förhistorisk) kultur (se d. o. 8) kännetecknad l. präglad av åkerbruk; i sht förr äv.: åkerbruksmetod (jfr kultur 1 a). (Vi) vilja .. endast väcka uppmärksamheten på en uppfinning (dvs. spadplogen), som, ifall den i utförandet lyckas, bringar oss ett stort steg närmare den högsta åkerbrukskultur. (1833). Åkerbrukskulturen når först till de ursprungligen danska delarna av det nuvarande Sverige. (1943).

-land. åkerbruksområde (jfr land 1 a); äv. om land (se d. o. 3) l. rike inom vilket åkerbruk är det dominerande näringsfånget. (1851). Uppland är hufvudsakligen ett åkerbruksland. (1903). Vad avkastningen per hektar beträffar, så .. överträffar .. (Sverige) åtskilliga av de större åkerbruksländerna. (1907).

-maskin. jfr -bruks-redskap o. jordbruks-maskin. (1775).

-metod. om metod l. teknik använd vid åkerbruk; jfr -bruks-grepp, -bruks-kultur, -bruks-sätt. (1819). Världshistoriens händelser söker sig fram förr eller senare, .. som nya åkerbruksmetoder, teknisk utveckling och social oro.

-område. område som domineras av åkerbruk; jfr -bruks-bygd, -bruks-land, -bruks-region.

-produkt. jfr jordbruks-produkt.

-redskap. redskap avsett för l. använt vid åkerbruk; jfr redskap 1, 2 o. -bruks-maskin o. jordbruks-redskap, åker-bragd, åker-redskap. Tilreedes allahanda åkerbruksredskap. (1656). All åkerbruksredskap .. bar en ålderdomlig prägel. (1887).

-region. jfr -bruks-område. (1856).

-skötsel. jfr skötsel 1 c α o. åker-skötsel. (1730). Kurser i hygien, näringslära, sömnad, snickeri och åkerbruksskötsel.

-system. (numera bl. ngn gg) åkersystem. (1835).

-sällskap. (förr) lantbrukssällskap. (1807).

-sätt. jfr sätt, sbst.4 1, o. -bruks-metod. (1773).

-växt. jordbruksväxt. —

-BRUKANDE, p. adj. som idkar åkerbruk; i sht om folk l. land(sdel) o. d.; jfr bruka 11 o. -bruks-idkande. Den klass som närmast umgås med naturens egen alstrings-förmåga, det vill säga den åkerbrukande. (1819). I flertalet åkerbrukande länder är hvetet .. hufvudsädet. Den där stenåldersfrun tillhörde .. ett åkerbrukande folk. (1941). —

-BRUKARE. (numera bl. tillf.) person som idkar åkerbruk; jordbrukare; jfr -man. (1764). Att det gifves ingen dålig jord, men det ges dåliga åkerbrukare. (1892). —

-BRUKNING. (†) idkande av åkerbruk. Någre gode karler, som förstondh haffve opå åkerbruchningh. (1551). De som plöja djupare .. (än ett kvarter) påstå sig, så väl under åkerbrukningen, som vid gräsbärningen, hafva förmon deraf. (1801). —

(b) -BU. (†) gråbo. (1843). —

-BULT. (numera mindre br.) jfr bult, sbst.1 5, o. -vält. Thenne Wält .. kallas äfwen Bult, Åkerbult. (c. 1730). —

-BYGD. bygd (se d. o. I 2) som domineras av åkermark. —

(b) -BÄR. särsk.

1) (†) hallon (som kan växa i odlingsröse vid åker). (1762). I Småland kallas .. (hallon) åkerbär, hvilket dock är namn på en annan hallonart.

2) (†) blåhallon (som kan växa i odlingsröse vid åker); jfr -hallon. (1724). Frukterna (av blåhallonbusken) erhålla flera olika benämningar, såsom .. Åkerbär (flerestädes i Skåne). (1868).

3) (frukt från) örten Rubus arcticus Lin.; särsk. i sådana uttr. som Norrlands åkerbär; jfr -bärs-ört, -hallon o. bytt-bär, honungs-bär 1, jordgubbe 2, jord-hallon, jungfru 3 a δ, jungfru-bär 2. (c. 1600). De förträffliga Norrlands Åkerbär, till smak och lukt en af de angenämaste vilda bärsorter i Europa. (1813).

Ssgr (till -bär 3): åkerbärs-, förr äv. åkerbär-sylt.

-vin. (1732).

-ört. (numera bl. tillf.) om örten åkerbär. (1822). —

-BÄRGNING. (†) skörd (se skörd, sbst. 6) av gröda på åker; jfr bärgning 3. At de härligheter .. icke kunde wid magt hållas, ej heller åker- och äng-bärgningen förrättas, om de förre och wanlige dags-werken skulle dragas därifrån. (1684). —

-BÖNA.

1) bot. bondböna; numera i sht om varietet av sådan (på åker odlad) böna tillhörande Vicia faba Lin. var. minuta-gruppen. Bönor eller Åker-bönor, äro af en kall och wåt natur, gifwa god näring och tiäna intet för dem, som hafwa brösttäppa, swag maga och hufwudwärk. At Wälska bönor och Åker bönor blott äro förändringar af en ock samma art, är intet twifwelsmål underkastat. (1809). Åkerböna (Vicia faba) Kallas ibland favaböna och är samma böna som bondbönan, men med mindre frön som lämpar sig bättre för industriell odling.

2) (†) till b; klätt (se klätt, sbst.2 1); jfr -klätt. (1760). —

(b) -DAGGKÅPA. (†) jungfrukam (se d. o. 1). (1905). —

-DEL. del (se d. o. V 1 a γ) av l. i åker. Att få byta sig till .. en åkerdeel här wid Upsala stadh. (1678). —

-DELD. [fsv. aker deld] (†) (mindre) åkerstycke; jfr deld 2 o. -lapp. Dhe Åkerdälder som irregular äre, äre gemeenligen .. sönderskifftade vthi åthskillige Deelder til regular Figurer. (1670). (1768). —

-DELNING. särsk. (i sht förr): delning (se d. o. 4 c) l. skifte av åker; jfr -indelning, -skifte. (1640). Kartregistren avvika ofta från varandra; vad det ena kalla storskifte, kallar det andra åkerdelning eller ägodelning. (1941). —

-DIKE. jfr dike 1 a. (1548). För .. borttagning af de öppna åkerdikena, som med fyllning af sten eller rörtegel göras till täckdiken .. lemnas i belöning 20 à 25 Rdr Rmt per tunnland. —

-DIKNING. handlingen l. verksamheten att gräva åkerdike (i avsikt att öka dränering). Våre nådige och höge förmaninger um åkerdijckning och ängie rödning. (1550). —

(b) -DÅN, förr äv. -DÅ. (numera mindre br.) pipdån; jfr dån, sbst.3 (1885). (1926). —

-FALL. (numera mindre br.) åkerstycke l. åkerskifte; jfr fall, sbst. II 5 d. (1530). Oregelbundet tegskiftade åker- och ängsfall. —

(b) -FIBBLA, äv. -FIBLA.

1) (†) åkermolke. (1867). (1900).

2) bot. om örten Hypochaeris glabra Lin.; jfr slåtter-fibla 1, slät-fibla. (1904). Åkerfibbla är ingen raritet, men en typisk blomma för Storådalens hävdade marker. —

-FIGUR. på karta framställd figur (se d. o. 10) som representerar åker; äv. om åkerstycke som begränsas (se begränsa II 1 b α β') av annat slags mark än åker. (1725). Med Åker-figur eller stycke förstås delar, som äro från hwarandra åtskilde medelst mellanliggande annan slags jord. (1835). Jordens beskaffenhet i de olika åkerstyckena är antecknad direkt på kartans åkerfigurer. —

-FIOL, se -viol. —

-FJÄLL. [fsv. akerfiälder] (†) avdelat åkerstycke; jfr fjäll, sbst.3, o. -lapp. (cit. fr. 1542). Med urfjäll afses för sig bestående, vanligen ej bebyggda jordområden, som genom föreskrifna gränsmärken afskilts (avfjällats) från ett skifteslags öfriga egor (åkerfjäll, ängsfjäll etc.). (1935). —

-FLAK. (numera bl. tillf.) om (vidsträckt o.) flat yta bestående av åkermark; jfr flak, sbst.1 1, o. -flått, -fält. Där äro storbondegårdar eller gods .. som äga betydande ekonomibyggnader, stora sammanhängande åkerflak, .. stora parker eller trädgårdar. —

(b) -FLY. (†) åkerjordfly. (1876). (1936). —

-FLÅTT. [jfr fsv. akra flatir, pl.] (†) jämnt åkerfält; jfr flått, sbst.2, o. -flak. Mången tycker, at när en Åker flått har sin slutning intet skal behöfwas, at samma dika. (1751). —

-FOLK. folk (se d. o. 3, 5 b) som utför åkerarbete. Aff thet fattigha folcket j landena, lät NebuzarAdan Höffuitzmannen någhra bliffua quarra til wijngårdz folk och åkerfolck. (Bib. 1541). —

-FRED l. -FRID. [jfr fd. akerfrith] (i fråga om medeltida förh.) fred (se d. o. 4 c) som var lagligen påbjuden under sånings- och skördetid till skydd mot stöld o. d. (1798). Åkerfriden, heter det i Skånelagen, ”skall vara så stor, att om någon stjäl en nek bort från en mans åker .. skall man binda honom och förfara så med honom, som .. tingsmännen döma”. (1947). —

(b) -FRÄKEN. bot. om fräkenarten Equisetum arvense Lin.; jfr flur-färna, gran-gräs 2, gök-bett 3, pugge-rocka, rocka, sbst.2, råne-gräs, räv-roskne, räv-rumpa 2 c α, tappe-rock, sbst.2, täppe-rocka. (1798). (Han) tog sig nu barfota över vägen, nerför vallen med åkerfräken som gått i ax just där vassen tog vid. (1987). —

-FÅRA. fåra i åker (jfr fåra, sbst.2 1); förr äv. oeg., om ås mellan två plogfåror (jfr fåra, sbst.2 1 d); jfr plog-fåra 1. Göra åkerfåran diupare. (1640). At emellan hwarannan fore qwarlemnas en oplögd åker-fore, såsom ål eller mellan-balk. (1777). —

(b) -FÄLLE. (†) klofibbla. (c. 1870). (1901). —

-FÄLT. åker (ss. fält); äv. bildl.; jfr fält 1 b o. -flak, -flått, -gärde. Nordan till så är släät och åckerfäldt. (1676). Frestelsen är stor att blifva en dagsverkare på skolans åkerfält. (1885, 1889). —

(b) -FÖRGÄTMIGEJ. bot. om örten Myosotis arvensis (Lin.) Hill.; jfr -öga. (1851). —

-GAFFELPLOG~102, äv. ~200. (förr) gaffelplog anpassad för bearbetning av åker. Svedjegaffelplogen skiljer sig från åkergaffelplogen hufvudsakligast genom att .. den förra saknar mullfösa. (1899). —

(b) -GRODA. zool. om grodan Rana arvalis Nilss. (1842). Åkergrodan .. uppträder glest representerad i hela södra och mellersta Sverige. —

-GRUND. (†) åkermark; äv. närmande sig bet.: jordmån i åker; jfr grund, sbst.1 II 1. At .. (lantmannen) weet hwar Åkergrund medh sin tilbörliga Gödzel at giöda. (1671). Att, om .. (den önskade jordarten) finnes på sjelfva åkergrunden, han då med djup körning i dagen uptages, och med den andre jorden blandas. (1761). (1834). —

-GRÄS. [fsv. akergräs] om på åker växande gräs (se d. o. 1, 3); förr särsk. till b: vitgröe (jfr gräs 2 a α). Ath mine ängar och åkergräs flittigth bärgas. (1586). Gramen arvense panicula crispa .. Svec. Lilla Åkergräs med krusat Knopp. (1694). Största delen af våra åkergräs finnas verkligen vilda på naturens åkerfält, hafsstränderne. (1843). —

(b) -GRÖE. (†) vitgröe. (1870). —

(b) -GYLLEN. åkerkårel. (1865). Den triviala ogräsfloran med svinmålla, penninggräs, lomme och åkergyllen. —

-GÅRD. [fsv. akergardher] (numera bl. i skildring av ä. förh.) åkergärdsgård; förr äv. om av gärdsgård inhägnad åker; jfr -hägnad. För han haffde tagiid gersla aff Yterby ookergorda. (1538). Hospitalets underliggande Bonde-Gods, Quarnar, Boliger, Åckergårdar och Grunder. (1793). —

-GÄNGSE. (†) som (gärna) går på åker (o. betar). Släppes swinen ut Lucii dag få de ohyra, likaså sägas de bli åkergängse om de komma ut Påskafton. (1779). —

-GÄRDA. (†) åkergärde; jfr gärda, sbst. 2. Thernest giorde .. Biriell och Ions Matzson veterligit the haffua optagit en lithen åker gerdo till ½ span land iordh. (1588). (1628). —

-GÄRDE. [fsv. akra gärþi] större, sammanhängande åkerstycke; jfr gärde 3 o. -fält, -gärda. (c. 1645). Till hägnad mellan åkergärden planteras allmänt i Skåne, Danmark, Holland m. fl. pil- och poppelarter. (1874, 1894). —

-GÄRDSGÅRD~02, äv. ~20, äv. -GÄRDESGÅRD~102, äv. ~200. (numera bl. tillf.) gärdsgård kring åker; jfr -gård. (1775). —

-GÖDNING. åkergödsel. Joen Pärsson .. hafwer taget ifrå sin granne medh wåldh hans åker giödningh. —

-GÖDSEL. gödsel för åker; jfr -gödning. (1727). —

-HACKA. (förr) jfr hacka, sbst.1 1 a. —

-HAGE. (förr) jfr hage 2. Huilket .. (rätten) honom iche föruegre kunde, eller någon aff slechten för:ne sytningz goffuo, köp, vedsetningh och opgerdz åkerhaga förhindra. (1588). Dogstadh mannen skall nu här effter byggia ifrå sin åkerhaga sunnan om Harestadh by emellan badstugom och fäähuset. —

(b) -HALLON. benämning på vissa arter av släktet Rubus Lin.; särsk. om dels blåhallon (jfr -bär 2), dels åkerbär (jfr -bär 3). Åker-hallon är ett slags ogräs, som wäxer på magert land, såsom tall- och mo-jord. (1736). (1894; om åkerbär). . —

-HANTERING. (†) åkerbruk. (1688). Oxar brukades mästedels i Småland til åker-handtering. (1751). —

-HARV. [fsv. akerharver] (i skildring av ä. förh.) harv (se harv, sbst.1 2) använd l. avsedd att användas på åker; jfr slät-harv. InventIrsta c. 1575. De vanligast hos oss brukliga åker- eller slätharfvarna hafva raka träd- eller jernpinnar. (1861). —

-HAVRE, äv. -HAVRA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om havresort odlad l. lämplig att odlas på åker. (1736). Korn, ärter och åkerhafre ha lemnat dålig skörd. —

(b) -HIRS. (†) hönshirs. (1846). —

-HOLME. om i åker belägen (trädbevuxen) kulle; jfr holme 1. Vexterne på renar, åkerholmar, stenrös, vägkanter o. s. v. —

-HYRA. (†) jfr hyra, sbst.2 2 c, o. -skatt. Lamben clädha tich, och bockanar giffua tich åkerhyrona. (öv. 1536). —

-HÄGNAD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) hägnad kring (mark avsedd att användas som) åker; äv. om inhägnad åker; jfr -gård. Tå twenne beskedliga drengar .. hela dagen kiörde hem höö utur en lada bak i åkerhägnaden. (1748). 1,127 tunnland skog afröjde inom åkerhägnad. (1859). —

-HÖ. (numera bl. tillf.) hö från åker(ren). —

(b) -HÖNA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)

1) om vild hönsfågel, särsk.: rapphöna; förr äv.: vaktel; jfr höna 2 o. -höns 1. Tagh itt vngt Höns, Hierpe eller Åkerhöna, speck och steek thet. (1613). Swedberg Ordab. (1725; om vaktel). Till omväxling med det officiella svenska (namnet) kallas hon (dvs. rapphönan) här och där åkerhöna. (1906).

2) ljungpipare (som under vår- o. höstflyttning söker föda på åkrar); jfr höna 2 o. -höns 2. (1746). En mycket bekant medlem af familjen (pipare) är vår vanliga Ljungpipare .. äfven kallad Brockfogel, Åkerhöna, Myrpytta, Alvargrim. (1875).

3) nyckelpiga (se d. o. 2); jfr höna 3 o. guld-höna 1, jungfru 3 a γ. Hela verlden känner en liten skalbagge, i Uplanden kallad Maria nyckelpiga .. Alldeles för sig sjelf står Skåne, der insekten kallas åkerhöna. (1881). —

(b) -HÖNS. [fsv. akerhöns] särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat)

1) om vild hönsfågel, särsk.: rapphöna (jfr -höna 1); förr äv.: vaktel. VarRerV 55 (1538; om rapphöna). Lutherus (tolkar det hebr. ordet selavim) med Wachteln, hvilket vår Svenska förmodeligen velat säga med Åkerhöns. (1789).

2) ljungpipare; jfr -höna 2. (c. 1700). —

-INDELNING~020. jfr indelning, sbst.1 1, o. -delning. (1758). —

-IRRIGATION. (om utländska förh.) Terrasseringar för åkerirrigation förråda .. att korn odlats i trakten. (1909). —

-JORD. [fsv. akeriordh, akers iordh]

1) åkermark; äv. i mera individuell anv., om åkerstycke; jfr jord 5 (b) o. -bruks-jord, -land. Att erlig välbördigh man Jacob fleming .. hade giort them mykit öffweruelde . trengdt them ifrå någen åker jord. (1530). En kväll när åkerjordarne ligga rödgula i soldisen. (1897).

2) jord i åker; jfr jord 7 b o. -mylla. En sådan åkerjord, ther offta tistel och törne är. (1688, 1710). —

-JORDART~02 l. ~20. jordart som (typiskt) förekommer i åker. —

(b) -JORDFLY~02 l. ~20. entomol. om fjärilen Agrotis exclamationis Lin.; jfr -fly. (1941). —

-KANT. jfr kant, sbst. 4 b, o. -ren. —

-KARTA. karta som visar åkerindelning. —

(b) -KAVLE. (†) renkavle. (1804). (1927). —

-KIL. om kilformig åker. En åkerkil, som af Bondens mark geck in uti Prästegårds åkren. (1773). —

(b) -KLÄTT. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klätt (se klätt, sbst.2 1); jfr -böna 2, -ros 1. Åkerklätt, hvars frön äro giftiga och derför, om de i större mängd inblandas i mjölet, kunna medföra menliga följder. (1884). —

(b) -KLÖVER. (†) gullklöver. (1868). —

(b) -KNARR. (numera mindre br.) kornknarr. Vid Götheborg sköt jag en Åkerknarr. (1830). (1969). —

(b) -KNÄA. (numera bl. ngn gg) åkerpilört; jfr blek-knäa. (1894). —

-KOMPOST. (†) för gödsling av åker avsedd kompost. Från de om vintern beredda åkerkomposterna utsprides gödseln vanligen vid midsommartiden. (1899). —

(b) -KOVALL~02 l. ~20. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) pukvete; jfr -skepling o. korp-vete, kovalls-gräs, kråk-vete 2. (1865). —

(b) -KULLA. bot. om örten Anthemis arvensis Lin.; jfr kulla, sbst.6 slutet, o. ox-öga 2 g γ, sur-kulla 1, vit-kulla. Åkerkullor .. wäxa i åkrarne ibland rågen. (1779). Åkerkulla (o. Baldersbrå) .. som av allmogen ofta benämnas med det gemensamma namnet ”vitkullor”, äro mycket lika varandra med sina prästkrageliknande blommor. (1926). —

-KULTUR. (numera bl. ngn gg) om odlande l. brukande av åker(mark); äv. konkret: åker; jfr kultur 1 (a, b) o. -bruk. (1710). Åkerkulturerna äro dränerade dels med rör, dels med s. k. torfdrän. Hvad som särskildt utmärker den norrländska linodlingen är ej så mycket tillvägagångssättet vid själfva åkerkulturen som den använda metoden för linets rötning. (1917). —

(b) -KVICKA. (†) kvickrot; jfr kvicka, sbst.1, o. knä-gräs 2. (1894). (1926). —

(b) -KÅL. [fsv. akerkal] bot. om örten Brassica rapa ssp. campestris (Lin.) A. R. Clapham; förr äv. om art hörande till annat släkte inom familjen korsblommiga växter, särsk.: åkersenap; jfr kål, sbst.2 1 c, o. skogs-kål 1, vild-kål. (1640; om åkersenap). Will-senap, som eljest af somligom kallas Åkerkål, är thet skadeligaste och förderfweligaste ogräs, som någonsin en åker kan få. (1736). Stammodern för den odlade rofvan är den hos oss allmänt förekommande åkerkålen (Brassica campestris). (1860).

Ssg (†): åkerkåls-pulver. om bekämpningsmedel i pulverform mot (bl. a.) åkerkål. Åkerkålspulver, en blandning av järnvitriol och gips, som utsprides på den daggvåta grödan. —

(b) -KÅPA. (†) jungfrukam (se d. o. 1). (1792). (1916). —

(b) -KÅREL. [senare leden av ä. nor. kårel, åkerkårel] bot. om örten Erysimum cheiranthoides Lin.; jfr -gyllen, -rym o. rym, sbst.3 1. (1894). —

-KÖRNING. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): plöjning o. d. av åker; jfr köra, v. 11 b, o. -körsel. (1640). Att, för en redigare och bättre åkerkörning, tvärdiken så mycket möjeligt är böra undvikas. (1801). —

-KÖRSEL. (†) jfr -körning. (1738). (1852). —

(b) -KÖSA. bot. om gräset Apera spica-venti (Lin.) P. Beauv.; jfr kösa o. -ven. (1824). Åkerkösa .. Mycket sällsynt på torfjord. —

-LADA. lada på l. vid åker. —

-LAND. [fsv. akerland] åkermark; äv. i individuell anv., om enskild åker; jfr land 1 a (α) o. -jord 1. (1543). Odlingskretsarna med sina små åkerland ligga omgivna av de stora ängsmarkerna. —

-LAPP. om litet åkerstycke; jfr lapp, sbst.3 2 d, o. -bit, -deld, -fjäll, -lott, -lycka, -plätt, -teg, -täppa, -vret. (1727). Små åkerlappar omväxla med stora ängsmarker. —

-LASS. [fsv. akerlas] (numera bl. ngn gg) om lass med säd o. d. från åker; särsk. ss. måttsord. Hafuer och Nils Galle .. tagit honom ifrå 11 åkerlas och 3 traffuer korn. (1587). —

-LEGA. (†) arrende (se d. o. 2) för åker; jfr lega, sbst.2 2 a. Arbogha stadh (erlägger årligen) för ååkerlegha ij fat (järn). (1530). (1828). —

-LERA. lera i l. från åker; äv. (i ä. geologiskt fackspr.) om postglacial lera (som lämpar sig för åkerbruk); jfr ancylus-lera, grå-lera, litorina-lera. (1772). Efter den hvarfviga leran afsattes den oskiktade ancylusleran och littorinaleran, som tillsammans kallas åkerlera eller svartlera. (1920). Åkerlera, som av någon anledning hamnat på vägen, kan i vissa fall göra vägen lika hal som om den vore belagd med is. (1959). —

(b) -LETA. (†) sminkrot; jfr -lätta. (1894). (1936). —

-LINDA, förr äv. -LIND l. -LINDE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om åker som igenlagts i gräsvall; jfr linda, sbst.1 2, o. -träda. (1546). —

(b) -LINS. (numera mindre br.) lins (se d. o. I 2). (1792). Åkerlinsen hör till de allra äldsta kulturväxterna och är ej känd i vildt tillstånd. (1973). —

(b) -LOSTA. (†) renlosta. (1702). Åkerlosta .. är ganska högvuxen och har gles vippa av långa mångblommiga småax. (1935). —

-LOTT. jfr lott, sbst.2 3, o. -del, -lapp, -stycke. (Hans) Fastigheter uti Nortellje Stad, bestående af .. Gårdar och Tomter .. , så ock Åker- och Ängs-Lotter af Stads-jord .. , blifwa .. til den mästbiudande försalde. Kartan .. visar en ganska regelbunden indelning av åkerlotterna. —

-LYCKA. (åker- 1614 osv. åkere- c. 1615) åkertäppa; jfr lycka, sbst.2 (1614). Han .. satte fart på benen igen, förbi några igenväxta åkerlyckor, kantade av mödosamt uppbyggda stengärdsgårdar. (1990). —

(b) -LYST. vitblära; jfr lyst, sbst.2 (1858). —

(b) -LÄRKA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (sång)lärka. (1800). —

(b) -LÄTTA. (†) sminkrot; jfr lätta, sbst.1, o. -leta. (1816). (1842). —

(b) -LÖK. (†) sandlök; äv. om vårlök (se d. o. 1). (1638; om vårlök). Sandlöken, i somliga trakter också känd under benämningen Åkerlök, har, isynnerhet i löken och lökknopparne, ganska stark både lukt och smak, nästan vidrigare än Hvitlökens. (1868). (1926). —

(b) -MADD. bot. om örten Sherardia arvensis Lin.; jfr -madra o. sherardsört. (1865). —

(b) -MADRA. (†) åkermadd. (1877). —

-MAN. [fsv. akerman] (numera bl. ålderdomligt) jordbrukare, bonde; jfr -brukare. Åkerma(n)nen som åkren brukar honom bör först få vthaff fructenne. (NT 1526). Det uräldsta arbetet på marken var icke åkermannens utan herdens, boskapsskötarens. —

-MARK. mark (se mark, sbst.1 3 (c)) avsedd för l. använd till åker; jfr -grund, -jord 1, -land. (Bib. 1541). Bevattning med kloakvatten, som .. användes för att fruktbargöra .. åker- och ängsmark. (1886). —

-MELOT. (†) om ärtväxten Melilotus officinalis (Lin.) Lam., gul sötväppling. (1901). —

(b) -MOLKE. om örten Sonchus arvensis Lin., fettistel (se d. o. 1), mjölktistel; jfr -fibbla 1, -tistel o. blöt-tistel, gadda-tistel 1, smör-tistel 1, svin-tistel 2. (1895). —

-MOLLA, se -målla. —

-MOROT. (†) morot. Afkastningen af stor åker-Morot uppgår till omkring 500 hl. pr hektar. (1886). —

(b) -MUS. om (art av) mus som brukar uppehålla sig på åker; förr äv. om åkersork; jfr -råtta. (1746). (1750; om åkersork). Skylar och skördemän är borta. / Hemlös är markernas åkermus / efter sitt frossarliv, det korta. —

-MYLLA. åkerjord (se d. o. 2). (1833). —

(b) -MYNTA. bot. om (den förr ss. medicinalväxt använda) örten Mentha arvensis Lin. (jfr hjärtans-fröjd, sbst.2 1 c, hors-mynta, häst-mynta, korn-mynta, mynta, sbst. a, märr-mynta 2, strand-humle 1, vild-mynta); förr äv.: småborre. (c. 1550; om småborre). Har en Tacka swårt före at lamba, så tager man Krus-mynta eller Åker-mynta .. och gifwer henne uti starkt öhl, hwarefter hon ingen swårhet finna skal. (1727). —

-MÅL, äv. -MÅLA. (åker- 1548–1843. åkers- 1681) [fsv. akermal] (†) om (uppmätning av) andel i åker som enligt gällande delningsgrund tillkommer en gård (jfr mål, sbst.3 2 b α); äv. konkret, om (enligt gällande delningsgrund uppmätt) åkerstycke. (i handl. fr. 1548). At ingen Tombt blifwer mindre eller annorledes än som hon aff ålder warit hafwer, och böör medh rätta wara at vtwijsa Teege och åkersmåhl effter öretalet i By. Alle åkermåhl samt ängsteegar skillias med 2 steenar af 1/2 alns högd uti hwart hörn. (1691). —

(b) -MÅLLA, äv. -MOLLA. (†) vägmålla; äv.: trädgårdsmålla. (i handl. fr. 1729; om trädgårdsmålla). (1904; om vägmålla). —

-MÅN. (†) jordmån i åker. Åkermånen består till mesta delen af flygsand. (1670). (1771). —

-MÅTT. mått (se mått, sbst.4 1) för mätning av åkermark; förr äv. konkret, om åkerstycke. (Eng.) Yardland .. (sv.) et åker-mått frå 15 til 40 acres. (1734). Af samma anledning som Hertig Carl af Flandern befallde, att hvar och en som hade två åkermått, skulle beså det ena med ärter och bönor. (1863). —

-MÄTNING. jfr mätning 1. Then Swenske Åkermätningen. (1670; titel). —

(b) -NEJLIKA. bot. om örten Vaccaria hispanica (Mill.) Rauschert; jfr nejlika 2 b. —

(b) -NOPPA. (†) sumpnoppa; jfr noppa, sbst.3 (1870). —

-ODLING. åkerbruk; äv. konkret(are), om åker. Det vore obilligt att alldeles förbjuda svedjandet i de magra orter, der föga möjlighet gifves till äng- och åker-odling. (1807, 1816). Åkerodlingarne böra med ett ord i visst hänseende äfven vara ängsodlingar. (1861). —

(b) -OGRÄS~02 l. ~20. om ogräs som förekommer (bland odlade växter) i åker. Åker-Ogräsen, växter, som obudne infinna sig i upbrukad jord. (1785). —

-PENNINGAR, pl. (†) jfr penning I 5 n, o. -skatt. Tomptören samt åker- och ängspenningar. (1735). —

(b) -PILÖRT~02 l. ~20. bot. om örten Persicaria maculosa Gray; jfr pil-ört, sbst.2 2, o. -knäa o. rocka, sbst.3, röd-kniv, sbst.1 1, röd-knäa. (1903). —

(b) -PIMPERNELL. (†) rödmire. (1804). (1836). —

-PLOG. (numera bl. tillf.) plog för plöjning av åker. Efter sitt arbetsdjup pläga plogarna indelas i vanliga åkerplogar, djupplogar .. och skumplogar. (1914). —

-PLÄTT. åkerlapp; jfr plätt, sbst.2 I 2, o. -stycke. (1797). —

(b) -PRISA. (numera bl. ngn gg) om örten Veronica arvensis Lin., fältveronika; äv.: åkerveronika. (1867). Ofta förekommande på jord, som fräste för syra, var åkerprisa (Veronica agrestis). —

(b) -RANUNKEL. bot. om örten Ranunculus arvensis Lin.; jfr -smörblomma. (1805). —

(b) -RAST. (†) om (växt tillhörande) släktet Anchusa Lin.; särsk. om fårtunga (se d. o. 2 a); jfr rast, sbst.3 (1792; om släktet). Åkerrasten är närbesläktad med och ganska lik .. (tungrasten) men mindre och spädare samt till färgen mera rent grön. (1926). —

-REDSKAP~02 l. ~20. åkerbruksredskap. Att bönderne hugge så mygin eek, som the for nöden haffue, till att bygge theris åkerredscap, wångshiul, axler och annat sligt medt. (1541). Då undersökningen skedde i försökskärl, kunde bearbetningen icke utföras med vanliga åkerredskap. —

-REDSLA. (†) om bearbetning l. odling av åker; jfr redsla, sbst.1 1. Dugelig marck till åker och ängierädzslo. (1652). —

-REMSA. om (lång)smal (del av) åker. Färe .. (dvs.) en tre till fyra famnar bred åkerremsa, som mätes ut, för att såningsmannen må sprida utsädet jemnt öfver hela åkern. (1877). —

-REN. [fsv. akra ren] (gräsbevuxen) kantremsa kring åker; jfr ren, sbst.2 1, o. -kant. (1662). Rakt fram, mellan åkerrenen och skogsbrynet går stigen fram mot utgården. (1949). —

(b) -RINGBLOMMA~020. bot. om örten Calendula arvensis Lin.; jfr solsicka. Åker-Ringblomman wäxer, som des namn ger tilkänna, på åkrar helst träden och bland grus. (1795). —

(b) -RISSLA. (†) harkål (se d. o. 2); jfr rissla, sbst.2 4. Här har .. efter norskan upptagits släktnamnet Rissla med artnamn Åkerrissla .. och Tomtrissla. (1904). —

(b) -ROS.

1) (†) klätt (se klätt, sbst.2 1); jfr -klätt. (1694). (1896).

2) (numera bl. ngn gg) blåklint. (1745). —

-ROVA. (numera bl. tillf.) om Brassica napus Lin., raps (jfr gotlands-rova); äv. om Brassica rapa Lin., rova. (1722). Gothlands-Rofwor .. fantz i Åkrarna, men besynnerligen nära in til Siökanten, och här på orten kallas Åker-Rofwor. (1745). (Sv.) Åkerrofwa .. (eng.) Turnip .. (lat.) Brassica Rapa. (1805). —

-RUTA. särsk. (†) till b: jordrök (se d. o. 2 a) (jfr ruta, sbst.1 2 (a), o. -rök). (Lat.) Capnion .. (sv.) Jordröök, Wildruta, Åkerruta, Dufwekragha, Kattekörffuel, Tandagrääs, etc. (1640). (1716). —

(b) -RYM. (†) åkerkårel; jfr rym, sbst.3 1. (1792). (1889). —

-RÅ. (numera bl. i skildring av ä. förh.) rå (se rå, sbst.3 1) som markerade åkergräns; äv. om rå (se rå, sbst.3 2) som utgjorde åkergräns; jfr -skillnad. För thet han hadhe vpriffuitt sin grannes åker rånn till 4 alnar till sitt tegh. (1567). Lantmätaren har delvis dragit ut åker- och ängsrårna i väster, så att de korrespondera med tomtrårna. —

-RÅG. (åker- 1556 osv. åkers- 1556) (numera bl. i skildring av ä. förh.) råg odlad l. lämplig att odlas på åker. Berga 11 hund(ra)tt åkers rog. Till utsäde (i svedjefallen) skulle man ha fallråg, som i motsats till åkerrågen hade större förmåga att tuva eller rota sig, d. v. s. frambringa många strån från samma utsädeskorn. (1934). —

(b) -RÅTTA. om gnagare som brukar uppehålla sig på åker; förr särsk. om åkersork; jfr -mus. (1734). (1916; om åkersork). Åkerråttan rörde sig alltjämt ryckvis kring skylarna. (1949). —

-RÄFSA. (i sht förr) jfr räfsa, sbst. 1, 2. (1773). Hans åker-räfsa, som kan köras med hästar öfwer sädes-stubben uti åkren, (gör) härwid bästa gagnet. (1777). —

(b) -RÄTTIKA. om örten Raphanus raphanistrum Lin.; jfr rättika 2 o. knopp 2 b, kramp-frö, kramp-rättika, rocka, sbst.4 1, rot-rättika. (1751). Utan grund har Åkerrättikan .. fått uppbära beskyllningen att .. förorsaka den så kallade Drag- eller Krampsjukan. (1841). —

-RÖJNING, förr äv. -RÖDNING. röjning för att åstadkomma l. bereda åker. Huru thu ther niidre vdi Wärmelandh medh Almogen förhandlett och bestältt haffuer, vm theris åkerrödningh och annen lägenheet. (1548). —

(b) -RÖK. (numera bl. ngn gg) jordrök (se d. o. 2 a); särsk. i uttr. vanlig åkerrök; jfr rök, sbst.2 7 a, o. -ruta. Fumaria (officinalis) .. Suecis Jordrök. Dalis Åckerrök. Wessmannis Gallgräs. (1755). Åkerrök, vanlig .. Har förr haft medicinsk användning vid hjärtsjukdomar. (1927). —

-SALLAT l. -SALLAD. om på åker odlad växt vars blad används till sallad; särsk. om (art av) släktet Valerianella Mill., klynnen, särsk. dels: sommarklynne, dels: vårklynne (jfr sallad 2). (1846; om släktet). (1877; om vårklynne). (1916; om sommarklynne). —

(b) -SENAP. bot. om örten Sinapis arvensis Lin.; jfr -kål, -skämma o. bond-senap 2, gul-ört 1, präst-kål 2, spillrova, svin-kål a, vild-senap. (1694). Penninggräs, skärffrö, åkersenap, vinterkrasse, ängslök och andra af de vanligaste ogräsen. —

(b) -SILKE. (numera mindre br.) ss. beteckning på vissa om silke påminnande växter; särsk. dels om vissa arter av släktet Papaver Lin. (särsk. kornvallmo), dels om jordrök; äv. om blåklint, i uttr. blått åkersilke; jfr silke 4. Örtenamn här på orten äro följande .. Papaver rhoeas .. Agersilke. Delphinium segetum .. Fogletungor. (1751). Papaver Argemone, .. Papaver dubium, och .. Papaver Rhoeas, som af Allmogen med et namn kallas Åker-silke. (1781). (1885; om jordrök). Blått åkersilke. (1926). —

-SKALA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om skalan 1: 4000 som främst användes vid kartläggning av åkrar. (1725). För ritningar i den s. k. skogsskalan 1:8000 finns rutpapper med 1,25x1,25 mm rutor och för åkerskalan 1:4000 med 2,5x2,5 mm rutor. —

(b) -SKALLRA. bot. om örten Rhinanthus angustifolius ssp. apterus (Fr.) Soó; jfr skallra, sbst. 3. (1894). —

-SKATT. (förr) om skatt (se d. o. 3) l. arrendeavgift för åker; jfr -avrad, -hyra, -penningar o. jord-skyld. Städhernas åckerskatter, strömsafrader och hammarskatter. (1655). Åker- och vretskatten utgick .. till stadens magistrat. (1886). —

(b) -SKEPLING. (†) pukvete; jfr -kovall. (1792). Av de 5 svenska arterna äro åkerskepling .. och kamskepling .. rätt vanliga ogräs, den förra i åkern, den senare i magra ängar. (1923). —

-SKIFT. [fsv. aker skipt] (numera bl. ngn gg) åkerskifte (i konkret bet.); jfr skift, sbst.1 9 a. Betalning för den Säd en misztog på ens annars Åkerskifft. (1681). —

-SKIFTE. [fsv. akra skipti] skifte (se d. o. 1 a) av åker (jfr -delning); äv. (o. numera bl.) konkret, om (skiftat) åkerstycke (jfr skifte 15 a o. -fall, -skift). Althenstund vthi för:de åkerskiffte är sså mykitt ordnedt och lagdt till alle adelsmäns och presters tompter och gårder ther i stadhen som andres, så skole (osv.). (1583). Över åkerskiftet .. är vägen uppodlad, men på andra sidan därom vidtager den ånyo. (1924). —

-SKILLNAD. (†) om gräns(markering) mellan åkrar; anträffat bl. i ordböcker; jfr skillnad 2 a o. -rå o. jorde-skillnad 1. Grensz, ther twenåkrar, Jordh eller Mark sammanstöter, Åker eller Jorda skilnad, Rååmerke, Röör. (1640). (1889). —

-SKORPA. (numera bl. tillf.) jfr skorpa, sbst. 1 f. (Kalk) upphäfver åkerskorpans svampiga beskaffenhet och gör den mera sammanfallande. —

(b) -SKORV. (†) revsmörblomma; jfr skorv 4 c. —

(b) -SKÄMMA. (†) åkersenap. (1685). (1831). —

(b) -SKÄRA, sbst.1 (†) åkertistel; jfr skära, sbst.7 1 a. Du plump uppå Naturens klädnad skära, / .. Du hårbeväxta tistel, Åkerskära. (1821). (1889). —

(b) -SKÄRRA, äv. -SKÄRA, sbst.2 (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kornknarr; jfr skärra, sbst.1 1. (1790). —

-SKÖTSEL. åkerbruk; särsk. i uttr. åker- och ängsskötsel; jfr skötsel 1 c α o. åkerbruks-skötsel. (1727). En väl grundad åker- och ängsskötsel. (1889). —

-SLAV. (i sht förr) slav som arbetar på åker; äv. oeg., om person som arbetar hårt på åker; jfr slav, sbst.2 1, 2. Har .. (den fornnordiske bonden) endast warit en åkerslaf, ett plogbihang, hwars uppgift uteslutande warit att släpa fram de naturalster, hwilka andra, mer högtsträfwande samhällsklasser behöft? Dessa åkerslafvars behandling var synnerligen upprörande. (1895). —

(b) -SMÖRBLOMMA~020. (numera bl. tillf.) åkerranunkel. (1891). —

(d) -SNIGEL. zool. om snigel tillhörande släktet Deroceras Rafinesque, särsk. (o. i sht) om D. reticulatum (Müll.) (jfr sädes-mask 1); förr äv. om D. agreste Lin., ängssnigel (jfr blad-mask 2, brodd-snigel, jord-snigel). (1843; om ängssnigel). Till ett (med skogssnigeln) närstående släkte finnas äfven några smärre gråaktiga former, åkersniglarne. (1901). Åkersnigeln, som gärna sätter i sig både hö och spannmål om den får chansen. —

(b) -SNÄRLE. (†) spjutsporre. (1870). —

(b) -SORK. om sork (se sork, sbst.2 1) som brukar uppehålla sig på åker o. d.; särsk. om den till underfamiljen Arvicolinae hörande sorken Microtus agrestis Lin.; jfr -mus, -råtta o. mark-mus, plöj-råtta. (1843). Till den svenska faunan hör sl. Microtus med nordliga åkersorken .. vars huvud och bål mäter 9,5–12 cm och svans 2,7–4,6 cm. (1960). —

(b) -SPÄRGEL. bot. om örten Spergula arvensis Lin.; jfr spärgel 1 o. fryle 1, knopp-gräs 1, knut-arv 1, lus-gräs 8, mjölk-öka 2, nejde 2, pjuska, spark, sbst.4, spurry. (1792). Av pilört, åkerbinda .. dödas 70–80 % samt av åkerspärgel, våtarv och jordrök endast 30–50 %. —

-SPÖKE. om fågelskrämma på åker (jfr spöke 3); äv. (o. i sht) dels nedsättande, om överdrivet l. trasgrant utstyrd person (jfr spöke 4 b), dels i jämförelser l. i bildl. anv. (1738). Hon var jemntjock som en kardus och utstyrd värre än något ”åkerspöke”. (1874). ”Den ateistiska republiken” blev ett slagord och ett åkerspöke. Ett gräsligt åkerspöke i övre medelåldern, som målar sig tretti år yngre. —

(b) -STALLÖRT. (†) puktörne. (1865). (Eng.) Wild-liquorice .. (sv.) åkerstallört. (1905). —

(b) -STINKNÄSSLA. (†) åkersyska. (1816). —

-STRÄCKA. (numera bl. tillf.) (större o. långsträckt) område med åkermark; jfr sträcka, sbst.1 3. År 1753 såddes frön i Paradislyckan, och då dennas utrymme blef otillräckligt, inköptes .. en åkersträcka i Lund. (1857). —

-STUBB. stubb (se d. o. 4 a) som efter skörd står kvar på åker; jfr -stybb. Efter Skiörde-tiden, da Säden är införd, drifwer man Fåren på åker-stubben. (1727). —

-STYBB. (†) åkerstubb. (T.) Stupffel .. auf dem Acker .. (sv.) åker-stybben. (1749). —

-STYCKE. (åker- 1546 osv. åkra- 1541) om stycke åker; jfr stycke 2 a (α) o. -bit, -deld, -fall, -figur, -fjäll, -gärde, -lapp, -lott, -lycka, -mål, -mått, -plätt, -skift, -skifte, -teg, -täppa, -vret, -vång. Tagh och kasta honom vppå åkra stycket Naboths. (Bib. 1541). En del pläga emellan hwart åkerstycke lemna breda renar, hwaraf de slå hö och hafwa litet mulbete. (1758). —

(b) -SUGA. (†) sammanfattande benämning på släktena dån o. plister (jfr suga, sbst.1 1); äv. om (individ av) arten pipdån. (1792; om pipdån). Åkersuga .. benämning på de bland säd växande arterna af slägtena Dån och Plister. (c. 1870). —

-SUGARE. (†) om växt(del) som oönskat suger till sig näring o. d. ur åker; jfr sugare 5. Åkersugare .. Barr-skog nära intil åkrarne, stiäl bort med sina widsträkta horizontele rötter mycken must och näring ifrån åkren. (1777). —

-SYRA, sbst.1 (†) om (kall) fuktighet l. (sur) väta som åkerjord innehåller; jfr syra, sbst.1 3. Det gifves .. åker-syra, som håller sig fast i sjelfva jord-partiklarna, och endast af luftens verkan kan häfvas. (1855). —

(b) -SYRA, sbst.2 (numera bl. ngn gg) bergsyra; jfr syra, sbst.2 (1727). —

(b) -SYSKA. bot. om örten Stachys arvensis (Lin.) Lin.; jfr -stinknässla. (1865). Vi minns örter som mer än doftar. De osar. Som t. ex. trädornas egendomligt luktande åkersyskor. (1963). —

-SYSTEM. system (se system, sbst.1 5 b) för odling på åker; jfr -bruks-system. Att ett regelmessigt åkersystem med plöjning och en väl inrättad växtföljd frambringar .. värdefullare skördar af foderväxter än ett fält som under längre tider hålles gräsbärande. —

-SÅDD, förr äv. -SÅD. sådd på åker; äv. konkret, om gröda på åker. (1809). Där han .. med glödande intresse studerade åkersådd från flygplan. —

-TEG. [fsv. akertegher] jfr teg 1, 2 o. -lapp, -stycke. (c. 1609). Man får icke utan vidare uppfatta mellanrummen mellan åkertegarna på de äldre kartorna som diken. —

-TIONDE. [fsv. aker tiund] (förr) om tionde som erlades i form av gröda från åker. (1860). —

(b) -TISTEL. bot. om tisteln Cirsium arvense (Lin.) Scop. (jfr -skära, sbst.1, o. gorr-tistel, havre-tistel, korn-tistel, skorv-tistel 2, skrovtistel 1, skära, sbst.7 1 a, skärgräs, sbst.2 2); förr äv. om åkermolke. (1638). (1823; om åkermolke). De swåraste ogräsen på åkrarne äro åkersenap, åkerkål, åkertistel och landhafre. (1852). —

-TRÄDA. (numera bl. tillf.) träda (se träda, sbst. 2); jfr -linda, -träde. Åkerträdan updikades i 18 alnars breda tegar, diket inberäknadt. (1788). —

-TRÄDE. (†) åkerträda; jfr träde, sbst.2 1. De många tizslar tÿcker jag intet om som äro på deras åkerträden, dem vill jag ha bort. (1756; rättat efter orig.). —

-TUNN. (†) om (sädes)gröda på åker: mager l. förtorkad. Rågen .. (torde inte) gifva mer än medelmåttig skörd, emedan den är mycket hvad man kallar åkertunn. (1833). —

-TÄPPA. om (inhägnat) litet åkerstycke; jfr -lapp, -lycka. Adt först han war kommen till Helsinghfårss, hafwer han vtaf en bårghare der sammastädes på marcken vtur hans åkerteppa stulidt en häst. (1624). Jämte de egentliga åkrarna anträffades i gårdarnas närhet åkertäppor, på hvilka en del s. k. planteringsväxter odlades. (1899). —

(b) -ULL. (†) korsört (se d. o. 1); jfr -viva. (c. 1635). (Eng.) Ground-sell .. (sv.) jern-ört, sten-ört, lilla kors-ört, åker-ull. (1757). —

-UPPODLING~020. om uppodling (se d. o. 1) av mark för åkerbruk; äv. konkret, om åkermark (o. gröda) (jfr upp-odling 2). Widsträkta och långwäga åker-upodlingar. (1777). Då åkeruppodling af en med grof skog beväxt mark företogs, borde svedjandet vara tillåtet. (cit. fr. 1792).

Ssg: åkeruppodlings-jord. jfr uppodlings-jord. —

-VAKT. (i sht förr) vakthållning vid åker; äv. konkret, om person som utför sådan vakthållning. (1667). Åker-vakten vid Kuppis berättar, at (osv.). (1780). —

-VALL. [fsv. akervalder] vall (se vall, sbst.1 a) som utgörs av (gräsbevuxen) åker; äv. i utvidgad anv., om på åker växande gröda. Ängen dels Hårdvall dels åkervall, afkastar emellan 3 à 400 stackar Hö. När den första åkervallen är slagen och upphängd på hässja. (1965). —

(b) -VALLMO. (numera bl. tillf.) om (individ av) i åker vanligt förekommande art av vallmo; särsk. (numera bl. ngn gg) om dels kornvallmo (jfr klapperos), dels rågvallmo (jfr fält-ros 3). (1640). (1790; om kornvallmo). (1843; om rågvallmo). Tvifvelsutan (har) åkervallmon, riddarsporren .. m. fl. i en länge sedan försvunnen tid, då sädesodling först börjades, .. inkommit från Medelhafstrakterna och vestra Asien. (1884). —

(b) -VEN. åkerkösa; jfr fält-ven. (1745). —

-VERK. (†) åkerbruk; äv. konkret, dels om lantegendom som används för bedrivande av åkerbruk, dels om åker; äv. i mer l. mindre bildl. anv., i fråga om ngt som tänks kunna (odlas o.) skördas. J ären gudz åkerwerk, gudz bygning. (NT 1526; Luther: Ackerwerg). För ty han hadhe lust til åkerwerck. (Bib. 1541). Att han vill uthvälia ett åkervärck i Pommeren, det honom kan på 10 åhrs tidh gifvas. (1643). När de kom dit var där inga hus och ett flikigt, stenigt åkerverk som knappast födde fyra små kreatur. —

(b) -VERONIKA. bot. om örten Veronica agrestis Lin.; jfr -prisa o. fågel-gräs 2, höns-gräs 4, ogräs-prisa. (1805). —

-VICKER, förr äv. -VICKA. bot. om (den ss. grönfoderväxt odlade) örten Vicia sativa Lin., fodervicker. Åker-Vicker .. har merendels 2ne bl:r samsittande. (1792). —

-VIDD. åkerareal; i pl. äv. om vidder (se vidd 2 b) av åkermark. Ty som åker widden är mindre (vid norrländska hemman) än hemmanens i Upland, Skåne, m. fl. (c. 1770). Framför honom öppnade sig Forsfallsgårdens åkervidder. (1917). —

(b) -VINDA.

1) bot. om slingerväxten Convolvulus arvensis Lin.; förr särsk. i det liktydiga uttr. lilla åkervinda; jfr vinda, sbst.2, o. -binda 1 o. bindegräs a α, dragbinda 2, får-tarm 2 a, jungfru 3 a δ, jungfru-skört, jungfru-särkar, klocka, sbst. 2 c ζ, käring-tarmar b, lille-binda, linntygs-ärm, luva, sbst.2 3 c, löv-binda, manschett-blomma a, pige-särk 1, snar-binda 2, snar-bindel, snar-vinda, snärja, sbst. 2, svart-binda 2, vindel-ört. Lille Åkerwinda. (1659). Åkervinda stryper sin värdväxt som den klättrar på. (2004).

2) (†) åkerbinda (se d. o. 3). (Lat.) Convolvulus niger .. (sv.) Swartbinda, åkerwinda. (1685). (1694).

3) (†) i uttr. större åkervinda (se stor, adj. II 1 a α β'), snårvinda. (1659). —

(b) -VIOL, förr äv. -FIOL. bot. om örten Viola arvensis Murr.; jfr viol, sbst.3, o. bergs-viol, sammets-viol, styvmors-blomma, styvmors-viol. (1694). Bland hvetet finnas t. ex. blåklint, .. åkerviol .. och lomme. (1901). —

(b) -VIVA. särsk. (†) korsört (se d. o. 1); jfr -ull. (1638). (1749). —

-VRET. (åker- 1672 osv. åkers- 1638) (numera bl. ngn gg, i sht i skildring av ä. förh.) jfr vret 1 o. -lapp, -stycke. (1638). Det fanns en vacker skogsväg som här och var ledde förbi åkervretar och gläntor. (1942). —

-VÅNG. (numera bl. tillf.) vång använd l. avsedd att användas som åker; jfr -stycke. —

(b) -VÄDD. bot. om (den förr ss. läkeväxt använda) örten Knautia arvensis (Lin.) Coult.; jfr blå-hatt 1 b, blå-munk(e) 3, brudgums-knappar, båtsman 5, klädesgräs-blomster, skabb-gräs 1, skörbjuggs-ört d. (1746). Rågen, som nu stod i sin bästa blomma, var full af ogräs, som äfven nu blomstrade, såsom: åkervalmo, oxetunga, åkervädd. (1882). —

-VÄG. (mindre) väg som leder till l. från åker l. går mellan åkrar. (1809). Ingen får gärda och bygga så att åkervägar och fägator stängas. —

-VÄLT. (förr) jfr vält, sbst.1 1 a, o. -bult. (1727). Åkervält .. är en grof cylindrisk, ett par meter lång stock, hvilken drages af en häst så, att den rullar fram öfver åkern och gör denna jämn. (1903). —

(b) -VÄPPLING. (†) särsk. i uttr. gul l. lilla gula åkerväppling, om gullklöver; jfr väppling 1. Guul Åker Wäplingh. (1638). Lilla guula Åkerwepling. (1694). (1757). —

-VÄXT.

1) (†) om åkers förmåga att få gröda att växa; äv. konkret, om skörd l. avkastning från åker (i sht koll.); jfr växt 1, 3. Michell Jönson inlade .. een arrestzzedell som han förledne 11 april bekom på Erich Sallkos 1638 åhrs åckerwäxt. (1638). Signa theras åkersfrukt, öpna Himlens fönster-gluggar, / .. Och bewara åkerwäxten wäl och troget år från år. (1745).

2) om växt (se d. o. 4) som (är lämplig att) odlas på åker. (1764). (Kajan) stryker omkring i stora skaror och gör skada på åkerwexter och frukt. (1836). —

-YTA.

1) yta (se d. o. 1) på åker, särsk. med inbegrepp av övre jordlager i åker. Att en djup och fullkomlig sönderdelning af åkerytan är gynsam för alla plantor som vi odla. (1833).

2) yta (se d. o. 3) som utgörs av åkermark; jfr -areal. En ovanligt stor åkeryta har detta år burit hvete, och bergningen har varit gynnad af en förträfflig väderlek. —

-ÄRT, äv. -ÄRTA. om (frö av) på åker odlad varietet av ärtväxten Pisum sativum Lin.; särsk. dels (o. i sht o. i botaniskt fackspr. numera bl.) om sådan ärtväxt tillhörande foderärtsgruppen, dels om sådan ärtväxt tillhörande kokärtsgruppen, dels om (den i ä. botanisk systematik ss. egen art uppfattade) gråärt (jfr pelusk); äv. ss. maträtt. Sprita gröna åker-ärter medan de äro helt unga och små. (1755). Tisdagen bjöd på en ljuflig anrättning: stekt fläsk, helst rökt, med gröna åkerärter till. (1904). Bland de många olika varieteterna af ärter särskiljer man två hufvudslag, åkerärter och trädgårdsärter, de förra med gråa eller fläckiga frön (”gråärter”), de senare med gula eller gröna dylika. (1906). (1977; om foderärt). —

-ÖGA, äv. -ÖGON. (†) åkerförgätmigej. (1867).

B: ÅKERE-LYCKA, se A.

C: ÅKERS-BRUK, -RÅG, -VRET, se A.

D: ÅKRA-STYCKE, se A.

SAOB

Alfabetisk lista

åkallerska
åkande
åkare
åkbar
åker
åker subst.4
åkeri
åkermönja subst.
åkerska
åklaga verb
åklagande

Till alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content

Sök i tre ordböcker på en gång

Sök i tre ordböcker på en gång