publicerad: 1925
Ordformer
(bätr- (-e-) Mat. 3: 2 (NT 1526), Stiernhielm Fateb. D 1 a (1643). bättr- (-e-) OPetri Hb. F 3 a (1529), GR 16: 380 (1544) osv. Jfr för öfr. under BÄTTRA)
Etymologi
[fsv. bätring; jfr d. bedring, mnt. beteringe, t. besserung]
1) till BÄTTRA I 1 o. II 1: förh. att ngt blifver l. (numera mindre br.) handlingen att göra ngt bättre, ändring l. vändning till det bättre; förbättring, reformering; upphjälpande (af ngt); afhjälpande (af fel l. brister o. d.). Bringa l. åstadkomma bättring i ngt. 2Saml. 9: 162 (i handl. fr. 1569). Hopp om bättring giör bördan lätt. Grubb 330 (1665). Den gällande kyrkohandbokens bättring. PT 1913, nr 245 A, s. 2. — särsk.
a) (†) i uttr. till bättring(s), till det bättre; till (ngns) gagn l. fördel. Wij byte (i uppståndelsen kroppar) til bettring. OPetri Hb. F 3 a (1529). Sådane förandringar, som dhe der sellan till bettringz .. företagas. RARP V. 1: 292 (1654). VDAkt. 1676, nr 317.
b) (numera föga br.) till BÄTTRA I 1 a: lagning, reparation. Lagförsl. 86 (c. 1609). En provisorisk bättring af planket. RiksdRevStatsv. 1906, s. 32.
c) till BÄTTRA II 1 slutet: förbättring, tillfrisknande. Sjukdomen går till bättring. Allt hopp om bättring är nu ute. Han känner ingen bättring. Bättringen fortgår normalt. HB 2: 286 (1596). Snoilsky 5: 152 (1897). särsk. (knappast br. utom i Finl.) i uttr. på bättring(en), på bättringsvägen. Porthan BrefCalonius 582 (1799). Ni är på bättringen, .. men ni är icke frisk än. Strindberg Utop. 248 (1885).
2) (†) till BÄTTRA I 2: godtgörelse; ersättning; böter. (Han) haffuer slagit en karl j häll, biudher all then booth ok betring for sigh som honum böör göra epter en christen man. GR 7: 453 (1531). Schroderus Liv. 622 (1626).
3) (†) ränta (å lån)? (Hon) skall .. giffua till bettring (på det erhållna lånet) på huart hundrat om årett iiij (dvs. fyra) marc ortoger. GR 9: 72 (1534).
4) till BÄTTRA II 2: rättelse, ändring till det bättre af handlingssätt l. uppförande l. vandel o. d., bortläggande af fel l. brister o. d. Lofva bot och bättring (eg. en försvagad anv. af 5; ofta skämts.). (De) bekiende .. sigh therutinnen orett och obetencht giordt hafva .. och utfeste bättring och större stadighet. RA 3: 95 (1593). Löften om bättring, hvilka .. aldrig infriades. Rydberg RomD 55 (1877).
5) (i religiöst spr., i sht teol.) till BÄTTRA II 3, om den sinnesändring som består däri att en människa i ånger o. tro vänder sig från synden till Kristus; i teol. fackspr. stundom i inskränktare mening bl. om tillståndet af ånger öfver synden; syndabot; omvändelse; ofta i förb. bot och bättring (se BOT 7 a). Göra (bot och) bättring. Förmana till (l. predika) bot och bättring. Gören bätring, himmelrikit är kommit hart när. Mat. 3: 2 (NT 1526). Then sorg som är effter gudz sinne, hon kommer åstadh bätring till salugheet then man icke ångrar. 2Kor. 7: 10 (Därs.). Then gamble Adam j oss skal genom daghligh ånger och bättring fördrenckt warda och döö. Cat. 1572, s. C 1 b. Vi hafve i dag en bönens och bättringens dag. Wallin 2Pred. 2: 56 (1822). Understundom (förstås med) .. Bättring .. endast sinnesbeskaffenheten hos den menniska, som ångrar sina synder. Norbeck Theol. 79 (1840). Ahnfelt o. Bergqvist 137 (1895). — jfr SYNDA-BÄTTRING.
6) (†) om botgöring i yttre mening, penitens; särsk. i uttr. lysa till bättring, offentligen ålägga (ngn) penitens. (När den brottslige) till ban eller till bättringh lysas moste. Rudbeckius Kyrkiost. 5 (c. 1635). Ett sätt at lysa til bättring. Hb. 1693, s. 134.
Ssgr (i allm. till 5): BÄTTRINGS-DAG. Än bättringsdagen är, än nåden öppen står. Oxe Vitt. 1 (1709). Thomander Pred. 2: 212 (1849). särsk. (†) om bot- (och böne)dag; äfv. i förb. bättrings- och bönedag. Swedberg BetSvOlycko 53 (1710). En årlig Bättrings- och Bönedag. Oldendorp 1: 70 (1786). Lehnberg Pred. 1: 301 (c. 1800). —
-KAMP. KyrkohÅ 1903, Meddel. o. aktst. s. 11 (1723). Den enskilta menniskans bot- och bättringskamp. Bring Högm. 537 (1862). —
(6) -RUM. (†) plats (utanför kyrkan) där till kyrkoplikt dömda fingo stå före aflösningen (o. där de offentligen inför menigheten bekände sin synd). SynodA 2: 218 (1661). Dryselius Monarchsp. 191 (1691). —
-TID. särsk. till 5: tid under hvilken det gifves tillfälle för ngn att bättra sig; nådatid. Hiortzberg YttDom. 41 (c. 1740, 1756). Du gaf ju bättringstid? Du gaf ju varningsgrader? Wallin Vitt. 1: 21 (1805). —
-TÅRAR, pl. (numera knappast br.) tårar som fällas af ånger o. sorg öfver synden. Swedberg SabbRo 430 (1688, 1710). Bot- och bättringstårar. Törneros Bref 1: 2 (1823). —
-VÄG.
1) till 1 c; numera bl. i uttr. vara l. befinna sig på bättringsväg(en) o. d., hålla på att tillfriskna. Han är redan ett godt stycke på bättringsvägen. Fischerström 2: 448 (1780). (Den sjuke) är nu på god bättringsväg. VL 1907, nr 78, s. 4.
2) (föga br.) till 4 o. 5. Nohrborg 354 (c. 1765). Månget barn, som har råkat i en olycklig riktning, kan (gm lärarens intresse) hjälpas ett godt stycke på bättringsvägen. Verd. 1891, s. 19.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content