SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
BÖCKARE bök3are2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(böck- 1698 osv.; bödk- 16231830; bök- 17881912; -are 1698 osv. -er 16231797 (: Böckerholt))
Etymologi
[liksom d. bødker, ä. d. bød(i)kere, af mnt. bodiker (motsv. t. böttcher), af mnt. bodik, fat, balja (se BURK)]
(i bygdemålsfärgadt spr. i sydligaste Sv., numera nästan †) tunnbindare. Noreen o. Meyer 82 (i handl. fr. 1623). Christianopels församling (har) anmält dess behof af en Bödkare som tillhandagår med förfärdigande af nödige fisk-kärl. SFS 1825, särsk. bl. s. 84. SDS 1892, nr 423, s. 4.
Ssgr: A: BÖCKAR(E)-VERKSTAD. Rinman 1: 359 (1788).
B (†): BÖCKER-HOLT. [jfr t. böttcherholz] för tunnbindare afsedt (klufvet, icke sågadt) virke. UträknTullförh. 1797, s. N 4 b.
Spoiler title