BÖL bø4l, sbst.2, n.; best. -et; pl. (i konkretare anv.) =.
vbalsbst. till BÖLA;äfv. konkretare, om bölande ljud. Inga vargars tjut och böl. Bellman 6: 321(1787); jfr BÖLA 2. Man skall inte vänta mer än ett böl af en oxe. Granlund Ordspr.(c. 1880); jfr BÖLA 1. Säg, främling, hvarför häfver du det rungande böl? Karlfeldt FlPom. 16(1906); jfr BÖLA 2.
SAOB
