publicerad: 1925
BÖSTA bös3ta2 (med långt ö WoJ (1891)), v.1 -ade ((†) pr. sg. -er Broman HelsB 280 (1713)). vbalsbst. -ANDE; jfr BÖSTE, sbst.2 (se afledn.).
Ordformer
Etymologi
[fsv. bösta, motsv. ä. d. bøste, isl. beysta, af ett germ. baustian, möjl. besläktadt med isl. bauta, slå (se BAUTASTEN)]
1) (numera bl. hvard., starkt bygdemålsfärgadt) slå (med tätt på hvarandra följande slag), bulta, dunka, klappa, banka, knacka. Linc. Pppp 6 b (1640). Huden .. böstas med een Klubba. IErici Colerus 1: 324 (c. 1645). SDS 1914, nr 281, s. 6. jfr UT-BÖSTA. — särsk.
a) (†) intr., i fråga om bultande l. stark knackning på dörr. Tå böstade han på döran. VRP 1659, s. 1188. Widegren (1788).
c) (†) i fråga om hjärtats slag. Des Hiärta i desz Lijf mån som een Slägga bösta. Dahlstierna (SVS) 83 (1697).
2) (numera knappast br.) med ansträngning arbeta (med ngt tungt), bråka, bända, streta, böka. Bösta i jorden. Sahlstedt (1773). Unge Rappe 43 (1835). Bösta med sängkläder, när en säng skall bäddas. Dalin (1851). Att nu börja spetta och bösta i sprängsten och skärfvor (i en nyss färdiggjord kaj), tills man kom ned till berghällen eller gruset .. var dock alltför orimligt. Gellerstedt Hult 93 (1906). — öfvergående i bet.: oroligt kasta sig hit o. dit. Man åkte åter en qvart utan samtal. Men vid denna tidepunkt vaknade drängen och böstade så, att det liknade en revolution i bakre delen af vagnen. Almqvist Går an 97 (1839). Dalin (1851).
Särsk. förb. (till 1, numera bl. hvard., starkt bygdemålsfärgadt): BÖSTA PÅ10 4. till 1 b: piska på (ngn), damma på (ngn). Impressarion .. böstade på publiken med knytnäfvarne. VL 1894, nr 263, s. 3. —
BÖSTA SÖNDER10 40. (numera knappast br.) The bösta sönder hwar min knoot. Chronander Surge D 8 a (1647). —
Afledn.: BÖSTE, sbst.2, n. (bygdemålsfärgadt, i vissa trakter) till 2: bräckjärn, bräckstång, kofot. Sahlstedt (1773). Dalin (1851). —
BÖSTEL, r. l. m. till 1.
Spoiler title
Spoiler content